sascha

Sista dagen av utbildningen är avslutad och mina tankar om narkolepsi har återkommit. Sov igår eftermiddag och inatt som en klubbad säl, klev upp imorse relativt pigg och så fräsch man kan vara en decembermorgon. Knatade iväg för att åka till utbildningen och kände redan på förmiddagen hur tunga mina ögonlock var, varje chans jag hade sprang jag ut i kylan för att få frisk luft och piggna till med föga lyckat resultat. Provade små knep som jag hört talas om, masserade örsnibbarna, rörde kroppen för att få igång blodcirkulationen men det var lönlöst. Jag såg dubbelt och kämpade mot den oerhörda tröttheten. När lunchen serverades vaknade jag till liv och tänkte glatt att nu kanske det skulle bli bättre. Trodde jag ja! Efter lunchen var mina ögonlock som nedtyngda av tegelstenar och nacken vägrade hålla mitt huvud uppe, till slut klarade min kropp inte av att kämpa längre utan jag somnade. Och vaknade när jag såg föreläsaren stirra på mig. Så pinsamt! Därefter påpekade han att vi var trötta och jag tog genast åt mig och skämdes. Stackars man, där försöker han ha en intressant utbildning och så somnar den egentligen mycket intresserade tjejen. Ska nog maila honom och berätta om  misstankarna kring narkolepsi. Kan tillägga att jag somnade till på toaletten en sväng också....