sascha

Pappa! Jag saknar dig! Kan jag sakna något som jag aldrig riktigt haft, frågar jag mig själv och kommer fram till att det kan man visst göra. Igårkväll hittade jag dina gamla dagböcker och anteckningar som jag läste igenom noga. Inser att jag har stora likheter med dig, dina tankar, känslor, funderingar och framför allt ditt sätt att uttrycka dig på. Jag har läst om dina rädslor, dina funderingar och om din kamp. Den kamp som du förlorade förra året. Den kamp som du nu slipper. Har du kanske äntligen funnit den sinnesro du efterfrågar?

Du skriver att du älskar måndagar, att du kommer att dö en måndag med ett leende på läpparna. Riktigt så blev det inte men visst har du det bättre där du är just nu? Ditt liv var hårt för din kropp och själ, du fick aldrig vila eller känna dig avslappnad. Varför känner jag sådan sorg för denna förlust just nu? Kanske tillåter jag mig själv att känna sorg och saknad, vågar stanna kvar i känslan. Eventuellt är det en egoistisk sorg, en sorg för att jag aldrig fick lära känna dig på djupet, aldrig sitta ner och ha en djup diskussion om känslor med dig. Så mycket som vi inte hann säga varandra, ord som jag vet att du skulle ha velat säga. Jag vill ge dig min förlåtelse och förståelse. Jag vet att du gjorde det bästa du kunde, även om du själv klandrar dig själv. Jag klandrar inte dig och din person, jag klandrar de handlingar som ditt missbruk skapade.

Att du glömde bort min födelsedag eller jul, vad betyder det? Just då var det tufft, även om jag utåt inte visade det. Jag ska inte sticka under stol att jag stundtals hatade dig, hat och kärlek ligger så nära varandra och hat är lättare att kontrollera. Precis som du, så är jag ett kontrollfreak och vill kunna sätta ord på saker och känslor. Ditt liv har satt vissa spår i mig, men jag har även ärvt dina bra egenskaper! Önskar att du fick se mig nu, när jag arbetar med mig själv och mina problem. Önskar att du fick se vilket yrke jag valt och vilka framsteg jag gör. Ville ju göra dig stolt, ville att du skulle få barnbarn. Hoppas att du ser mig från där du är och att du hör när jag pratar med dig ibland. Vill att du ska veta att jag saknar dig och att jag gråter, inte bara av sorg utan av lycka för att jag fått chansen att läsa det du skrev. Lycka för att jag tror att du har fått ro till sist och tack för allt bra som du ändå har gett mig. Livet till exempel!
Pappa, jag saknar dig och älskar dig!