Tröttheten är enorm

Veckan inleddes med fortsatt sorg, saknaden efter tv:n är stor och förlusten känns i hjärtat. Måndagens morgon startade jag med en praktvurpa utanför porten, med följden att en dam kommenterade min väghållning och rådde mig att vara försiktig på vägarna. Alltid roligt med komiska kommentarer när man väl ligger ner. Jag skrattade måttligt!

Att man kan känna en sådan trötthet som jag erfar är ofattbart. Hela dagarna är späckade med nya uppgifter och nya saker att pränta in i huvudet, under utbildningsperioden på arbetet. Stundtals surrar det i huvudet och jag försöker förstå vem jag är, vad jag gör och vad utbildningskvinnan pratar om. Tydligen är denna vecka i utbildningen allmänt känd som "hell week", börjar sakta klarna för mig anledningen till detta. Dock en hel del avbrott för lekar och tävlingar, bör tilläggas att mitt lag leder med en MASSA poäng, det känns gött. Idag fick jag erfara nära kroppskontakt med en pojke också, i form av en lek med ihopkopplade kroppsdelar. Man får vara glad för det lilla. Kroppskontakt med en söt kille är ju inte fy skam.

Måndagskvällen innebar bio för min del, blev bjuden och det var en upplevelse. Var otroligt länge sedan jag sist bevistade Filmstaden i Östersund. Såg den nya norrländska actionfilmen "Babas Bilar" vilken var mycket speciell och roande. Skrattade en hel del åt actionscener med norrländsk vinkling, på skoter och till och med på en orange pulka.

Satsar denna eftermiddag all min energi till att hålla mig vaken, med halvtaskigt resultat. Allt min kropp vill är att lägga sig ner och jag vet att när jag väl gjort det så slocknar jag på fem röda. Nej, nu orkar jag inte mera, får skriva något roligt en annan dag! Take care...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback