sascha

Vilken underbart ansvarig mamma jag är. Har lagt lilldamen, plattat håret och är på väg ut på äventyr denna helg också. Syster fyller år och jag kan inte låta bli att vara med. Så var det med den ansvariga mamman...

Ses vi ute?!

Nu är det två veckor kvar, sen börjar jag plugga litegrann. Eftersom jag jobbar heltid så blir det en fritidssyssla, en liten hobby. Men jag är så glad och stolt över att jag tar tag i detta. Mot en ljusare framtid...

Så, för att utnyttja min blogg lite så ber jag er om hjälp. Är det någon som har en företagsekonomi A-bok att sälja, eller alternativt låna ut. ISBN: 9789147090792. Tack på förhand!

Jag är så vansinnigt less på människor som dömer andra människor, de som inte har en aning om hur det är att vara i den situationen. De som aldrig haft en depression som säger att det bara är att rycka upp sig, de som inte har en aning om hur det är att vara beroende av någonting (alkohol/nikotin/droger) och säger att det bara är att sluta. Människor som aldrig behövt kämpa för att gå ner ett gram som talar om att tjocka personer bara behöver träna och äta mindre, de som inte har barn som talar om för föräldrar hur de borde sköta sina barn. De som aldrig behövt kämpa för att lära sig saker, som säger att det inte är så svårt utan det är bara att plugga. Människor som aldrig varit i en destruktiv relation och menar att det bara är att lämna, alla de som talar om hur lätt det är för andra att bryta mönster.

Just därför omger jag mig av de vänner jag har, de som inte dömer utan lyssnar, de som inte talar om för mig vad jag ska göra utan istället ger mig kärleksfulla råd och synpunkter. Därför har jag valt bort vissa människor i mitt liv, för vem orkar leva i närheten av människor som dömer och kritiserar, utan kunskap och empati?! Energitjuvar kallas det och det finns alltför många... Jag säger inte att jag är perfekt, jag har dömt många i mitt liv. Men med åren som kommit har jag kommit till insikt och tänker till en extra gång. Vad vet jag om andras känslor, problem och svårigheter?

Vilka väljer du att ha närmast?

Idag är det internationella kvinnodagen, som dessutom firar 100 år. 100 år av kamp och strävan mot att få samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som alla andra i samhället som föddes med penis. Och visst har det hänt saker. 1863 fick vi bli myndiga vid 25 års ålder, 1864 så tappar mannen sin lagliga rätt att slå skiten ur sin fru, 1872 får kvinnan själv bestämma vem de vill gifta sig med, 1884 blir ogifta kvinnor myndiga vid 21 (vid giftermål så var mannen den myndiga) och sedan dröjer det till 1921 då även gifta kvinnor får vara myndiga och en självständig person, samma år så hävs lagen om att kvinnan måste vara oskuld vid giftermålet men det stiftas en lag om att kvinnan måste bära mannens efternamn vid giftermål.

1935 så får kvinnor lika stor folkpension som män och 1939 så är inte längre giftermål och havandeskap giltiga skäl till att avskeda kvinnor i statlig tjänst. 1946 så avskaffades det som kallades kvinnolöner och lön efter prestation infördes, kvinnor fick rätt att anställas inom alla yrken förutom präst och militär. 1949 erkänns kvinnan som förmyndare jämte mannen för barnen, 1955 får kvinnan rätt till 90 dagars föräldraledighet vid barnafödande. 1958 får kvinnan bli präst och 1960 införs lika lön för lika arbete, kvinnor och män. 1970 skrivs jämställdhet med i läroplanen, 1974 får föräldrarna dela lika på föräldraledigheten, 1981 faller kvinnomisshandel under allmänt åtal och 1982 får kvinnan ha kvar sitt eget efternamn vid giftermål. 1983 får kvinnor jobba inom försvaret, 1985 blir Karin Söder den första kvinnliga partiledaren (C), 1991 kommer jämställdhetslagen, 1997 blir Christina Odenberg den första kvinnliga biskopen, 1998 förbjuds kvinnlig könsstympning.

Detta är bara några årtal ur kvinnohistorien och även om vi som sagt kommit långt, så vi fortfarande inte lika mycket värda oberoende av vilket kön vi föds med. Jag blir ledsen och arg när jag tänker på hur mycket vi har kvar att arbeta med, men mest blir jag ledsen och arg när kvinnor själva inte tar jämställdhet på allvar utan ser sig själv som mindre värda än män. Det är frustrerande mycket okunskap som florerar ibland oss och min högsta önskan är att Sally ska växa upp och ha samma möjligheter och skyldigheter som sina jämnåriga killkompisar.

Gällande feminism så är jag så vansinnigt less på okunskap och fördomar om orakade armhålor och manshat. Då det handlar om "Feminism är en politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen, enligt Svenska Akademiens ordlista (2006)." (Wikipedia) Så, ja, jag är feminist, är det någon som inte är det?!

Undrar ni om jag lever och vad jag gör?

Jag är tillbaka på jobbet, spenderar dagarna med att arbeta mig in i uppgifter igen och dricka fyratusen liter kaffe. Har stora kaffedarren varje kväll. Varför jag inte bloggar är för att jag vill undvika datorn på kvällarna och bara pussa på den vackra dottern som spenderar dagarna med sin far. När hon inte pussas och myser med mig så är hon fullt upptagen med att ställa sig upp emot ALLT, sätta sig ner och ställa sig upp igen. Tar några små steg när hon håller i stabila saker och kryper så enormt fort att jag inte hinner följa efter. Hon har hunnit bli åtta månader och säger titta ibland, skrattar väldigt mycket och älskar att umgås med släkten. Vi har bokat en resa till Turkiet i juni och det kommer bli enormt roligt, då vi är 11 personer som åker. De bästa människorna jag vet!

Uppdatering ur livet. Ses snart igen...