sascha

Jag är så vansinnigt less på människor som dömer andra människor, de som inte har en aning om hur det är att vara i den situationen. De som aldrig haft en depression som säger att det bara är att rycka upp sig, de som inte har en aning om hur det är att vara beroende av någonting (alkohol/nikotin/droger) och säger att det bara är att sluta. Människor som aldrig behövt kämpa för att gå ner ett gram som talar om att tjocka personer bara behöver träna och äta mindre, de som inte har barn som talar om för föräldrar hur de borde sköta sina barn. De som aldrig behövt kämpa för att lära sig saker, som säger att det inte är så svårt utan det är bara att plugga. Människor som aldrig varit i en destruktiv relation och menar att det bara är att lämna, alla de som talar om hur lätt det är för andra att bryta mönster.

Just därför omger jag mig av de vänner jag har, de som inte dömer utan lyssnar, de som inte talar om för mig vad jag ska göra utan istället ger mig kärleksfulla råd och synpunkter. Därför har jag valt bort vissa människor i mitt liv, för vem orkar leva i närheten av människor som dömer och kritiserar, utan kunskap och empati?! Energitjuvar kallas det och det finns alltför många... Jag säger inte att jag är perfekt, jag har dömt många i mitt liv. Men med åren som kommit har jag kommit till insikt och tänker till en extra gång. Vad vet jag om andras känslor, problem och svårigheter?

Vilka väljer du att ha närmast?