sascha

Jag har ju glömt att berätta för er som undrar över våra matningsproblem. Det går faktiskt bättre, det vill säga att det är mer sällan det är problem. Peppar, peppar (jag knackar nu i bordet, på grund av att jag är skrockfull. Tack för det mamma). Troligen är det så enkelt att hennes tarmar har mognat och hon vant sig vid reflexen som tidigare gjorde ont. Det är helt underbart att slippa det problemet. En sten har fallit från mitt hjärta och när hon äter lugnt och fridfullt och ser djupt in i mina ögon då svämmar mitt hjärta över... Tänk hur kär man kan vara i en unge!