sascha

Av någon outgrundlig anledning så har jag fått för mig att jag egentligen är väldigt bra på att dansa, att jag har taktkänsla och ser cool ut när jag rör mig till musik. Allt detta är INTE sant fick jag veta den hårda vägen idag. I min nyfunna träningslust så gick jag med på ett pass Bodyjam(danspass), tillsammans med en god vän. Kan väl inte vara så farligt tänkte jag...

Ledaren börjar med att säga att det är svårt att hänga med, men jag tappar inte hoppet utan står glatt och väntar på att få visa mina medfödda talanger. Står längst bak i salen och tycker från början att det går rätt bra, vi stampar från sida till sida i någon slags hiphop-musik. Sedan läggs armar till och stegen går från bassteg till avancerade utan logik. Jag är lost! Försöker verkligen allt jag kan, men hur jag än försöker så går alla i salen åt vänster när jag går till höger. Detta innebär att jag tvingas möta mitt svullna jag i en spegel, där jag klart och tydligt ser brösten gunga och magen vibrera under mitt högröda ansikte. Panikartat önskar jag att min hjärna kunde sudda ut denna bild och jag spenderar resterande 45 minuter med att hysteriskt undvika spegelbilden.

Snart ser jag två små snärtor stå i fönstret in till salen och skratta. Jag anar att de spanar åt mitt håll, skäms lite, önskar mig 40 kilo mindre och med en taktkänsla. Inte ens stretchövningarna får jag till smidiga, utan rör mig lite som en pingvin/säl på torra land.

Helt plötsligt förstår jag varför inga anbud kommit till mig som bakgrundsdansare. Helt plötsligt är det glasklart varför mina krogragg inte har fungerat. Jag är helt enkelt förjävla dålig på dans! Det tog 28 år att komma på det och nu smärtar det lite i mitt hjärta. Men vem vet, jag kanske gör det igen. Eller hur Madde?!