Tyvärr vann alkoholen även denna kamp

Jag har ingen pappa. Har i stort sett hela mitt liv saknat honom, då hans sjukdom gjorde honom otillgänglig för mig och andra som försökte komma honom nära. Om jag försökte kämpa emot alkoholen och vinna hans tid och kärlek så förlorade jag alltid i slutändan. Jag vet att han kämpade hela sitt liv, för att bli en bra pappa, för att vara närvarande och orka stå emot sitt alkoholsug. Tyvärr vann alkoholen även denna kamp och i mars 2005 så orkade hans kropp inte längre, 47 år gammal så gav den upp. Jag har flera gånger sagt: Man kan inte sakna något som man aldrig haft. Men, jag kan sakna vad jag drömt om, sakna en pappa som "alla andra har". Även om jag vet att han äntligen kan slappna av, slipper kämpa och slita, han har fått ro. Jag är sörjer på ett lugnt sätt och tycker att jag accepterat att jag aldrig kommer att ha en far. Tills nu...

Helst plötsligt slog det mig, mitt barn kommer aldrig att ha en morfar. Kommer aldrig att få träffa honom, sitta i hans knä och höra historier om hur det var när han var ung. Vad ska jag säga till mitt barn? Är han i himlen? Det vet jag inget om, men jag vet att han har det bättre än när han levde och att hans sjukdom; alkoholism, tog hans liv.


Kommentarer
Postat av: eriika - pregzilla

usch, jag är verkligen ledsen! alla fötjänar en mamma och pappa.. jag har ingen aaaaaning hur de känns själv men min farfar 'söp ihjäl sej' oxå, jag vet hur ont det tog på min pappa och vi barn fick ju aldrig lära känna honom även om jag va 14 när han dog (han va 50 nått) så hade jag inte träffat han på 10 år ungefär.. det är hemskt men det jag "vet" av han och hans beteende så känns det som att han har det bättre nu än vad han nånsin haft på sin tid här.

Postat av: Karin

Fina du!

2010-05-12 @ 12:46:23
URL: http://utsiktenpasoder.blogg.se/
Postat av: anouk - Gravid

Åh. ledsamt att läsa. Men förhoppningsvis kan du ge ditt barn den kärlek du själv saknat så mkt bättre<3

2010-05-12 @ 14:02:10
URL: http://anouk.blogg.se/
Postat av: Natalie

livet är verkligen orättvist... och förstår att dom här frågorna och extra mycket saknad kommer upp nu när du väntar barn. mina barn har ingen farfar och farmor i livet heller. Ronja kommer inte minnas någon av dom men Hugo fick nästan 3 år med farmorn iallafall, och han saknar henne och pratar om henne i perioder. vi säger att dom är i himlen och att dom har det bättre där för att dom inte är sjuka längre och inte har ont och att vi en dag kommer träffas igen, inte för att vi är det minsta troende eller så, utan för att göra det mer förståeligt och "mindre" tragiskt i barnens ögon. (sen hoppas jag också att det är så, att man ses igen...)

2010-05-12 @ 15:07:25
Postat av: Helen

Ja fy va orättvist det är med livet ibland... Finaste du och er fina lilla skatt förtjänar en pappa och moffa. Men spriten är fan inte rättvis, och när den väl gripit tag i någon så håller den hårt, tyvärr:(



Men du får försöka tänka på vilken fin momma h*n kommer få(jag va som sugen på att skriva hAn av någon anledning?!). Och fammmo ooch faffa,mostrar alla era fina vänner och framförallt !!! bebisens UNDERBARA päron!

Puss och kram!

2010-05-12 @ 19:41:17
Postat av: Tiger

Vet hur det är att inte ha en biologisk morfar till sitt barn. Nu har min mamma en ny som är Hazels morfar och jag och Mattias brukar säga att vi själva ju väljer vilken som ska vara vår (och Hazels) familj. Det viktigaste är inte alltid blodsbanden, utan att man har fina människor och vänner omkring sig. Skickar massor av kärlek er väg!

2010-05-16 @ 20:28:01
URL: http://entigeriparis.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback