sascha

Klockan är mycket och jag har just vandrat hem från jobbet, delandes gatan med diverse fyllon och mystiska typer. Solen är på väg upp och jag är piggare än någonsin. Funderar på att börja på en självbiografi, noppa ögonbrynen eller putsa fönstren. Men nej, jag tror att jag lägger mig med Stieg och njuter av hans litterära storverk. Förhoppningsvis kan "Luftslottet som sprängdes" få mig att glömma den tomma platsen bredvid mig i sängen, där Han med stort H borde ligga. Han med stort H som saknas så fort han går utanför min dörr, så fort vi lagt på luren. Jag är en kärlekstönt på riktigt, en för pigg kärlekstönt som har sin primetime när solen går upp... Sov gott, kamrater!