sascha

Jag är en stor hatare av romantiska komedier, dessa meningslösa bidrag till världens utökade förråd av skräpkultur. "Tjejfilmer" som det så populärt kallas i var människas mun. Fnysande kan jag i trevligt sällskap ändå se en sådan film, halvhjärtat. Beskåda mötet mellan skådespelarna och kärleken som uppstår, som de självklart själva inte förstår. Sedan hur de kommer på kollisionskurs med varandra över något löjligt och sedan det tårdrypande och alltid lika lyckliga slutet när de erkänner sin kärlek till varandra och lever lyckliga i alla sina dagar. Patetiskt och inte min stil, förutsägbart och ointressant. Men idag, en torsdag som alla andra, så har jag gråtit floder och skrattat hjärligt åt en liknande film. "Music and lyrics", med Drew Barrymore och Hugh Grant i huvudrollerna. Är det jag som håller på att bli en "tjejig" tjej eller är det filmen? Hoppas på det sista...