sascha

Jag har i alla fall lyckats göra en rejäl praktvurpa idag. Efter mysigt adventsfika hos min mor, med hennes fantastiska saffransmuffins, så skyndade jag nerför hennes trappor. Ut på gården, småjoggande med mina sommarskor. Ser att det kommer en stilig man åt mitt håll och vips ser jag inget annat än snön på nära håll. Min koncentration brast på grund av mannen och mina skor flög åt ett håll, min kropp åt ett annat. Övertäckt av snö, smått chockad och ont i knät så ligger jag kvar en sekund innan jag flyger upp. Borstar av mig snön, möter den nu leende mannen och tågar vidare med rodnande kinder. Jag vill minnas att i fallet så utbrister jag högt och ljudligt: "Ojoj, jäklar".