sascha

Jag blir rörd av alla som ger sig till känna och kommenterar min blogg, jag blir rörd av vackra julsånger och jag blir rörd av det mesta just nu. Jag gråter när mina vänner läser dikter, berättar om sitt liv, sjunger vaggvisor. Mina tårar rullar när jag ser gangsterfilmer med tragiska knorrar, när jag får ett brev från min farfar och när jag tänker på sorgliga saker. Min person har utvecklats till en rörd och berörd sådan, en känslig skugga av mitt tidigare jag. Jag har blivit min mormors man, som gråter när jag sjunger för mig själv och tycker att det är vackert, som gråter för allt... Ser med tillförsikt fram emot julen då vi kanske kan gråta mot varandras axlar, jag och en 70 år gammal lantbrevbärare som fastnat i det förflutna. Vi kan sitta där tillsammans, torka tårar och le lite medlidande mot varandra. Bengt, it's you and me now!