sascha

Igår kväll packade jag och mina vänner en termos med kaffe, skinkstut (mjukt tunnbröd med skinka) och pennor, för att åka på bilbingo. Det var bilbingo i värsta pensionärsandan. Den enda skillnaden var att pensionärerna var tysta och koncentrerade och vi flummade på, hade roligt och skrattade. En bil med äldre människor bytte plats, tydligen var vi för högljudda som bilgrannar. Jag började tro att bilbingo bara är en ursäkt för att få svära lite, bli irriterad och få ut lite aggressioner. Tills plötsligt min vän utbrister: "Jag har bara ett nummer kvar till två rader". Och som i en dröm uttalar bingokvinnan just det numret. Hela bilen sätts i gungning, vi småskriker och min vän slänger sig på tutan i samklang med hennes lyckorop. 600 kronor promenerade in i hennes fickor. Inom tre minuter hade hon även full bricka och hon inkasserade ytterligare 500 kronor, då hon fick dela med en annan människa. 1100 kronor. Inte illa... Misstänker att det blir fler bilbingokvällar i framtiden!