Snart ett dygn...
Har jag spenderat som den 24-åring som hittills inte prytt varken den lokala pressens hemsida eller aftonbladets, alltså kan de stora skandalerna räknas bort och endast de små skandalerna räknas. Dessa som handlar om små lögner för den man jag älskar mest av allt och de små vita lögnerna jag dragit för min mor vid diverse viktiga tidpunkter. Alltså de små skandalerna som sårar mest men syns minst!
Visst har jag sårat under mina 24 år på denna jord och visst har jag framfört lögner som inte borde framkommit. Bristen på respekt och kärlek kan i dag slå mig hårt i bakhuvudet som en chock, att jag någonsin tänkt så simpelt och betett mig så enormt ogenomtänkt. Varför har jag sårat de människor som betyder mest för mig. De senaste sex månaderna har jag mognat något så extremt och insett vikten av ärlighet och raka rör, mina tidigare försök att leva komplett med lögner falerade.
Trots att människor som jag tidigare svikit och fört bakom ljus occh redbarhet försöker förlåta mig, har de svårt att förstå att jag idag är en annan människa än tidigare. För att inse att min personlighet ligger på en djupare nivå måste man läsa om mitt liv.....
För att inse att jag som människa, som tjej och som person förändrats måste man även vara villig att inse att den nya kvinnan som framträder i denna dimma är jag, den ärliga, den rättframma och den som inte spar på komplimangerna för dem som förtjänar dem.... Det finns en hel del människor på denna jord som fötjänar så mycket mer credit än det som de får i sitt vardagsliv. Min ny-inkomna kollega som nyss fyllt tjugo, han har ett hjärta så stort att ingen kan förstå. Mina övriga teamkamrater är alla helt underbara kamrater, de som närmare bör nämnas är : den blonda kvinnan i fyrklövern bakom mig, som bjuder på sig själv, sina erfarenheter och en underbar humor. En alldeles speciell syn på allt som hon gärna bjuder på och står för. I like!
Säljtränaren som är ansvarig för mitt team, som allvarligt tar åt sig på negativt sätt när jag kallar honom farbror, han har en vansinnigt skön personlighet. En av dessa män man grämer sig över, varför hann jag inte först. Ingen farbror, bara man! Sen har vi min teamledare, en av sveriges skönaste, lugnaste män. Han tar allt i sin egen takt och tycker som han tycker. Jag trivs oerhört bra med att ha honom som närmaste chef, känns bra och tryggt. Sen har vi resten av teamet som alla har sin egen personlighet och sitt eget bidrag till vårt teams alldeles egen jargong. Vissa mer och andra mindre, som i alla situationer i samhället. Jag känner mig som om jag hamnat alldeles rätt och så bra.....
Kvällen har jag spenderat med en av mina närmaste vänner och vi har besökt ett kalas som mina små systrar spenderat sin kväll med. Sedan valde min vän att åka hem och jag valde då självklart att GÅ hem, eftersom jag uppenbarligen är alldeles för gammal för att spendera min afton ute, jag är helt enkelt förbi dessa ritualer. Tragiskt och samtidigt en bekräftelse på att jag är passé. Frågan är om jag gillar min nya roll, eller om jag helt enkelt är alkoholpåverkad och fånig?
Visst har jag sårat under mina 24 år på denna jord och visst har jag framfört lögner som inte borde framkommit. Bristen på respekt och kärlek kan i dag slå mig hårt i bakhuvudet som en chock, att jag någonsin tänkt så simpelt och betett mig så enormt ogenomtänkt. Varför har jag sårat de människor som betyder mest för mig. De senaste sex månaderna har jag mognat något så extremt och insett vikten av ärlighet och raka rör, mina tidigare försök att leva komplett med lögner falerade.
Trots att människor som jag tidigare svikit och fört bakom ljus occh redbarhet försöker förlåta mig, har de svårt att förstå att jag idag är en annan människa än tidigare. För att inse att min personlighet ligger på en djupare nivå måste man läsa om mitt liv.....
För att inse att jag som människa, som tjej och som person förändrats måste man även vara villig att inse att den nya kvinnan som framträder i denna dimma är jag, den ärliga, den rättframma och den som inte spar på komplimangerna för dem som förtjänar dem.... Det finns en hel del människor på denna jord som fötjänar så mycket mer credit än det som de får i sitt vardagsliv. Min ny-inkomna kollega som nyss fyllt tjugo, han har ett hjärta så stort att ingen kan förstå. Mina övriga teamkamrater är alla helt underbara kamrater, de som närmare bör nämnas är : den blonda kvinnan i fyrklövern bakom mig, som bjuder på sig själv, sina erfarenheter och en underbar humor. En alldeles speciell syn på allt som hon gärna bjuder på och står för. I like!
Säljtränaren som är ansvarig för mitt team, som allvarligt tar åt sig på negativt sätt när jag kallar honom farbror, han har en vansinnigt skön personlighet. En av dessa män man grämer sig över, varför hann jag inte först. Ingen farbror, bara man! Sen har vi min teamledare, en av sveriges skönaste, lugnaste män. Han tar allt i sin egen takt och tycker som han tycker. Jag trivs oerhört bra med att ha honom som närmaste chef, känns bra och tryggt. Sen har vi resten av teamet som alla har sin egen personlighet och sitt eget bidrag till vårt teams alldeles egen jargong. Vissa mer och andra mindre, som i alla situationer i samhället. Jag känner mig som om jag hamnat alldeles rätt och så bra.....
Kvällen har jag spenderat med en av mina närmaste vänner och vi har besökt ett kalas som mina små systrar spenderat sin kväll med. Sedan valde min vän att åka hem och jag valde då självklart att GÅ hem, eftersom jag uppenbarligen är alldeles för gammal för att spendera min afton ute, jag är helt enkelt förbi dessa ritualer. Tragiskt och samtidigt en bekräftelse på att jag är passé. Frågan är om jag gillar min nya roll, eller om jag helt enkelt är alkoholpåverkad och fånig?
Kommentarer
Trackback