sascha

Vissa dagar önskar man sig långt bort,

vill byta stil och klippa håret kort.

Sängen är magnetisk och vill inte släppa,

vaknar med ångest och nästäppa.

Tvingar sig upp med tankar på döden,

funderar på människor med andra öden.

Önskar sig pengar för att slippa arbeta,

bara vara ledig utan att streta.

Tunga steg mot en gnisslande badrumsdörr,

önskar att kroppen kunde vara som förr.

Tänder en lampa, kisar mot bilden,

i spegeln möter jag värsta vilden.

Håret är tovigt, spretigt och fett,

ansiktet blekt utan sans och vett.

Anar en finne, ser snart, det är flera,

trots all behandling med peeling och lera.

Ringarna under ögonen är mörkare än igår,

inser att jag trots allt fått ett munsår.

Stressad jag är och hinner inte sminka,

endast borsta tänderna och snabbt pinka.

Letar kläder för att piffa upp det hela,

ingen tid finns att välja och vela.

Rycker åt mig första bästa plagg,

förstår varför jag är ensam, utan ragg.

Gamla kläder, utan stil och finess,

har inte råd med nya, jag blir så less.

Byxorna trånga och tröjan för kort,

vissa dagar önskar man sig långt bort.

En liten dikt om min syn på morgonen...