sascha

Ännu en dag spenderad i hemmet, min kropp börjar bli sig själv igen och dagen har utnyttjats till fullo för vila, korsord och en hel del literatur. Har haft vänner här som bjudit på olycklig kärlek, separationsångest samt övriga problem. En våldsam hopplöshet kom över mig när de lämnat mitt hem och jag inser att det är en liten promille av människor jag känner som är lyckliga. Varför är det på detta sätt? Hur blir människan lycklig, är det att vara två och älska varandra, eller räcker inte det?

Har spenderat kvällen med min mor, ett mycket trevligt sällskap för övrigt. Hon är en sann vän och en trogen sådan, tror inte hon någonsin kommer vika från min sida. Är rätt övertygad om det faktiskt, inser dock att jag börjar likna henne mer och mer för var dag. Nu när hon skulle gå hem själv mitt i natten bad jag henne ringa när hon kom hem. Herregud, jag är en korsning mellan min hispiga mormor och min mamma.

Imorgon är dagen D då jag ska besöka en homeopat och få en diagnos förhoppningsvis, finner jag ingen hjälp hos denna magiska kvinna då är det amfetamin som gäller....

Give me skin, touch and some real piece of man....