Sundsvall by night...
Så har ännu en helg passerat, tre dagar i Sundsvall har kommit och gått. En känsla av trötthet bor i min kropp och min själ gäspar. En mycket lyckad helg, skönt att få komma bort från vardagen, staden och till viss del tankarna. Mina tankar som är så intensiva och invaderar min hjärna, har lyckats hålla sig passiva. Men på något sätt blir saken värre när jag återvändit hem, alla tankar som ej blivit tänkta attackerar mig i en våldsam hastighet. Vill ha en stunds sinnesfrid, tack.
Fredagen började alltså med en tågresa tillsammans med min väninna, my friend in misery, mitt bollplank. Hon förbannade min förmåga att somna på alla ställen och då hade hon inte sett hälften. Väl framme vandrade vi runt i centrum och jag suckade en och annan gång över min plånbok, min alldeles tomma plånbok. Sedan hämtade vi lill-prinsen på dagis och åkte till min kompis hus, somnade ännu en gång där på deras nyinköpta skinnsoffor. Fascinerad över deras enorma Tv som täckte ena väggen, 50" är mer än vad min hjärna kan ta in. Otroligt! Fick njuta av en DVD med Lars Winnerbäck-konsert, mycket mäktigt. Drack några glas vin, pratade och kramades med Oskar.
Vaknade på lördagen av att min kompis kille stod på mig och förklarade att det bara var att kliva upp och äta frukost, snacka om intensiv väckning. Spenderade dagen med förberedelser inför kvällen, lek med Oskar och lite små funderingar bara. Vid 17 tiden började människor välla in i huset med diverse presenter till värdinnorna och tillika födelsedagsbarnen. Presenterna hade tema ljus samt ljushållare. Kan man i och för sig inte få för mycket av. Vi åt och vi drack och samtalade. Tror att jag och min reskamrat var en av de få som inte hade barn, så mycket snack om det. Jag tog därför min öl och placerade mig i vardagsrummet, bland grabbarna. Du är som en pojke du, uttryckte en man och log. Kanske är jag det, lite manlig är jag nog. Men man ska bejaka både sina feminina och maskulina sidor. En kjol hade jag för böveln klivit i.
Självklart så är få tillställningar i dessa dagar utan karaoke-inslag. Tycker på något vis att när man dricker så blir man grym på att sjunga, tyvärr bara jag själv som tyckte det. Men men, man ska bjuda på sig själv och ingen kan beskylla mig för att inte göra det. Efter sång och skoj åkte vi med taxi in mot Sundsvall City och spenderade kvällen på utestället Oscar, där jag svängde mina lurviga. Drack eventuellt en eller två öl för mycket då jag blivit funnen sovandes på dansgolvet, en aning trött där igen. Enligt säkra källor hade jag och min vän stått och dansat i en ring av Sundsvalls basketlag. Hm, att man aldrig kan hålla sig lite lugn och passiv.
Sov på en upplåsbar madrass hos mina trevliga vänner, förövrigt ett av Nordens finaste par. Att man ens kan passa så bra ihop, är för mig en gåta. Jag drömmer mig bort till dagen då jag träffar en man av den kalibern. Så trött idag att ord inte kan beskriva mitt tillstånd. Måste denna vecka ringa läkaren och höra om jag kan få göra en hälsokontroll, då jag omöjligt tror att det är meningen att människan ska somna på diverse ställen. Narkolepsi, kan det utvecklas vid vuxen ålder? Måste läsa på om detta...
Inatt pratade jag i telefon med min föredetta. Det var många fina ord och det kändes som om han talade direkt till mitt hjärta. Det borde jag i och för sig lärt mig vid det här laget att det manliga släktet verkar ha problem med att tala på riktigt. Uppenbarligen hade jag fel som tog åt mig att kärlekord och dylikt. Smart, ännu en gång så har man tänkt för mycket på en sak som inte var äkta. Ska slå mig själv snart så jag vaknar upp och lever i den karga verkligheten och inte i min imaginerade drömvärld.
Fortfarande inte ett ljud från den försvunna kärleken, borta med vinden, försvunnit ur mitt liv. Saknar någon att hålla i handen, någon som kramar mig och viskar vackra ord i mitt öra och älskar mig för den jag är.
Söndagar känns som dagen för de tomma människorna och deras tomma liv. Alltså borde jag hylla denna veckodag och fira med en kopp kaffe.
Tack till mina fina vänninor och vänner som förgyller mitt liv och bjuder på vänskap och kärlek i stora lass. Jag är tacksam och glad för allt ni ger och för att ni finns vid min sida genom allt. Tack även till vänninorna i Sundsvall för en fin helg och ett uppehåll i mitt liv.
Nej, Sara, wake up and smell the smell of coffee som de säger i väst. Måste börja mitt liv som realist, inte alkoholist och inte drömmare.
"Don't wish for what you can't handle"
Fredagen började alltså med en tågresa tillsammans med min väninna, my friend in misery, mitt bollplank. Hon förbannade min förmåga att somna på alla ställen och då hade hon inte sett hälften. Väl framme vandrade vi runt i centrum och jag suckade en och annan gång över min plånbok, min alldeles tomma plånbok. Sedan hämtade vi lill-prinsen på dagis och åkte till min kompis hus, somnade ännu en gång där på deras nyinköpta skinnsoffor. Fascinerad över deras enorma Tv som täckte ena väggen, 50" är mer än vad min hjärna kan ta in. Otroligt! Fick njuta av en DVD med Lars Winnerbäck-konsert, mycket mäktigt. Drack några glas vin, pratade och kramades med Oskar.
Vaknade på lördagen av att min kompis kille stod på mig och förklarade att det bara var att kliva upp och äta frukost, snacka om intensiv väckning. Spenderade dagen med förberedelser inför kvällen, lek med Oskar och lite små funderingar bara. Vid 17 tiden började människor välla in i huset med diverse presenter till värdinnorna och tillika födelsedagsbarnen. Presenterna hade tema ljus samt ljushållare. Kan man i och för sig inte få för mycket av. Vi åt och vi drack och samtalade. Tror att jag och min reskamrat var en av de få som inte hade barn, så mycket snack om det. Jag tog därför min öl och placerade mig i vardagsrummet, bland grabbarna. Du är som en pojke du, uttryckte en man och log. Kanske är jag det, lite manlig är jag nog. Men man ska bejaka både sina feminina och maskulina sidor. En kjol hade jag för böveln klivit i.
Självklart så är få tillställningar i dessa dagar utan karaoke-inslag. Tycker på något vis att när man dricker så blir man grym på att sjunga, tyvärr bara jag själv som tyckte det. Men men, man ska bjuda på sig själv och ingen kan beskylla mig för att inte göra det. Efter sång och skoj åkte vi med taxi in mot Sundsvall City och spenderade kvällen på utestället Oscar, där jag svängde mina lurviga. Drack eventuellt en eller två öl för mycket då jag blivit funnen sovandes på dansgolvet, en aning trött där igen. Enligt säkra källor hade jag och min vän stått och dansat i en ring av Sundsvalls basketlag. Hm, att man aldrig kan hålla sig lite lugn och passiv.
Sov på en upplåsbar madrass hos mina trevliga vänner, förövrigt ett av Nordens finaste par. Att man ens kan passa så bra ihop, är för mig en gåta. Jag drömmer mig bort till dagen då jag träffar en man av den kalibern. Så trött idag att ord inte kan beskriva mitt tillstånd. Måste denna vecka ringa läkaren och höra om jag kan få göra en hälsokontroll, då jag omöjligt tror att det är meningen att människan ska somna på diverse ställen. Narkolepsi, kan det utvecklas vid vuxen ålder? Måste läsa på om detta...
Inatt pratade jag i telefon med min föredetta. Det var många fina ord och det kändes som om han talade direkt till mitt hjärta. Det borde jag i och för sig lärt mig vid det här laget att det manliga släktet verkar ha problem med att tala på riktigt. Uppenbarligen hade jag fel som tog åt mig att kärlekord och dylikt. Smart, ännu en gång så har man tänkt för mycket på en sak som inte var äkta. Ska slå mig själv snart så jag vaknar upp och lever i den karga verkligheten och inte i min imaginerade drömvärld.
Fortfarande inte ett ljud från den försvunna kärleken, borta med vinden, försvunnit ur mitt liv. Saknar någon att hålla i handen, någon som kramar mig och viskar vackra ord i mitt öra och älskar mig för den jag är.
Söndagar känns som dagen för de tomma människorna och deras tomma liv. Alltså borde jag hylla denna veckodag och fira med en kopp kaffe.
Tack till mina fina vänninor och vänner som förgyller mitt liv och bjuder på vänskap och kärlek i stora lass. Jag är tacksam och glad för allt ni ger och för att ni finns vid min sida genom allt. Tack även till vänninorna i Sundsvall för en fin helg och ett uppehåll i mitt liv.
Nej, Sara, wake up and smell the smell of coffee som de säger i väst. Måste börja mitt liv som realist, inte alkoholist och inte drömmare.
"Don't wish for what you can't handle"
Kommentarer
Postat av: Bear*
You "rock'n roll" girl :=)
Trackback