sascha

Jag mötte honom, blottade min själ,
trodde att han bara ville mig väl.
Ett vackert yttre, ännu vackrare insida,
ville bli lycklig, inte gråta, inte lida.
Någon som gillade mig för den jag var,
värmen var äkta, tanken var klar.
Log inombords åt de vackra orden,
kände mig speciell här på jorden.
En närhet så ärlig och sann,
kändes som om jag all lycka vann.
Släppte all rädsla, kände mig trygg,
slutade misstro, ville inte vara skygg.
Av lycka, kärlek, tro mitt hjärta värkte,
mina vänner en annan utstrålning märkte.
Kände mig lycklig av orden jag hörde,
vid min själ denna mannen rörde.
Framtidstron var stor och stark,
jag siktade uppåt och tappade mark.
Slutade spela den ytliga rollen,
släppte allt, tappade kontrollen.
Kände mig förmögen, kände mig rik,
att någon kunde vara mig så lik.
Allt jag kände var tillit och passion,
jag lät mina innersta känslor ta ton.
Jag hade allting jag behöver,
tills en dag det hela var över.
Han försvann, tog mitt hjärta,
lämnade endast saknad och smärta.
Ensam igen, utan tro och hopp,
ingen annan, endast min kropp.

Skriven av: Sara Eriksson