sascha

Inatt har varit en vaken natt, min pigghet till trots. En del drömmar har förekommit, dock inte så trevliga och sexiga som jag önskat. Finns inte så mycket trevligare än att vakna upp efter en natts heta sexdrömmar, men icke, inatt var det dags för mardrömmar. Minns endast fragment av min mardröm, men känner igen den från tidigare nätter och önskar mig en drömtydare framför mig nu. Drömmen består av att jag betraktar min kropp och känner på den och stora bitar av kroppen, köttet om man kan uttrycka sig så, lossnar. Som om jag var en geleklump som någon tog tuggor ifrån, oerhört vidrig dröm för övrigt som lämnade mig vaken större delen av natten.

När man ligger i sängen om nätterna tänker man väldigt mycket och inatt blev till en orgie av saknad. Saknad kan förekomma i olika former och olika styrka.

Jag saknar min far. Saknar den relation jag tror vi kunnat haft om vi hade gett oss sjutton på det. Fortfarande efter hans död hoppas jag på att vi får prata ut och rensa ut allt. I hela mitt liv har jag saknat honom som den fasta punkt han borde ha varit och den människa jag borde ha kunnat vänt mig till. Visst har vi pratat rätt bra under de tidpunkter han varit klar, men oftast på ett humoristiskt sätt då han var en skojare min far. En skojare på ett positivt sätt då han alltid fick mig att skratta med underfundiga kommentarer och ren och skär humor. Undrar om han hör mina tankar där uppe, om han tittar ner på mig och vill kommunicera, krama mig, trösta mig. Jag hoppas det, pappa, var vid min sida, saknar dig!

Jag saknar min moster. En underbar kvinna, en varm kvinna och en förstående kvinna som cancern tog för 6 år sedan. Hon var en stöttepelare som alltid tänkte på andra, var omtänksam och ställde upp. Varför är det de människorna som dör unga? Livet är orättvist. Jag önskar att hon kunde sitta med mig och mamma och diskutera livet, kärleken och pojkar. Att hon fanns i mitt liv! Jag vet att hon hör mig och jag vill bara säga att jag saknar dig, moster!

Sedan kommer  vi till saknad efter levande personer. Saknar ju min föredetta på ett sätt. Hans sätt att alltid finnas i min vardag, skämta med mig och få mig att skratta genom bedrövelse. Hans ständiga vänskap och tryggheten som han erbjöd. Känner mig förvirrad och vilsen utan honom. Även om vi inte ska vara tillsammans som ett par och älska varandra på det sättet, så saknar jag hans vänskap. Det blir inte samma sak när kärleken tar slut. Onödiga gräl och oenighet uppstår, hur bra man än tycker om varandra. Saknar hans kramar och hans styrka... Hans barnsliga humor och nätterna utan sömn....

Saknar även den förlorade mannen, mannen som inte behandlat mig så väl. Som inte gav mig en chans, han som inte lät mig få ett fint avslut utan försvann med lösa trådar hängande efter sig. Hans djupa sinne, det intelligenta tänket och hans kärleksfulla blick fick mig att leva upp. Fick mig att krascha när han gick utan förklaring... Trots att det borde vara endast ilska jag känner för honom så är det ändå saknad. Saknad av en tid full av framtidstro, värme och filosofiska samtal...

Detta var en lång morgonblogg med många känslor, tror jag måste få ur mig en del för att detta ska kunna bli en bättre dag än gårdagen. Så många tankar på så lite tid, att hjärnan orkar med är för mig en gåta. Kanske är det bra för mig att träna i eftermiddag, få ur mig lite aggression.

Läser för övrigt en mycket intressant blogg varje dag, så snart jag är smart nog att lägga in en länk i min blogg ska jag göra det. Tacksam för hjälp! Tänk att jag erkänner mig dålig på något som har med internet att göra! Och att jag ska träna. Vilken dag det här kan bli!!

Ta hand om er och tillåt er att känna saknad. Öppna era själar och våga känn kärlek...