Jag ryser av tanken på den första tiden hemma

Efter ett besök på Öppna förskolan idag så inser jag hur otroligt glad jag är för att Sally har blivit äldre och den första spädbarnstiden är över. En mamma kom in idag och ser helt utmattad ut, ögonen är tomma och svartkantade, håret är fett och trassligt, hon ser helt enkelt döende ut. Hennes barn som är 4 veckor skriker sig röd i ansiktet, så som bara riktigt nya bebisar kan skrika. Jag ryser av tanken på den första tiden hemma efter BB, eller ja, de första två månaderna...

Av någon oförklarlig anledning så hade jag trott att den första tiden hemma med bebisen skulle vara hur mysig som helst. Bebisen skulle ligga på en fäll på golvet och sova medan jag bara gick omkring med lyckokänslor och lagade mat till den man som jag nu älskade mer än allt annat. Jag har uppenbarligen ignorerat informationen om en jobbig första tid som BVC kastat över oss gång efter gång, istället hade jag läst mig trött på mammors enorma lycka över sitt lilla knyte som de bara myste med och älskade över allt annat.

När jag kom hem så började amningshelvetet att ta över hela min värld. Brösten var förmodligen storlek J skulle jag tippa och de var såriga, onda och fick aldrig vila. Dottern gjorde inget annat än låg bredvid mig med bröstet i munnen, när jag inte hade fullt upp med att tolka vad hon ville. Då kände jag inte henne, hon kände inte mig och vi förstod inte varandra alls. Tårarna rann som aldrig förr, det kändes som att jag hamnat i ett fängelse och jag undrade om man kunde ångra sig... Jag ville rymma från mitt liv och vara själv, själv, själv. Numera vet jag att det är helt normalt att känna så här första tiden och att man inte älskar sitt barn mindre för det. Men på något sätt så visar graden av lycka hur bra mamma man är!! Detta innebar att jag fick sjukt dåligt samvete för att jag inte var lycklig, eller jo, 5 % lycka kunde jag nog frambringa den första tiden. Men eftersom människan är ett jävla svagt släkte som jämför sig med andra så insåg jag att alla andra mammor myyyyyste och äääälskade sina barn från första sekund, vilket inte fallet var för mig. Detta innebar alltså att jag var en misslyckad mamma och jag förstod inte hur det skulle gå... Så fort hon somnat så gruvade jag mig inför när hon skulle vakna och känslan av att vara fångad bara växte.

Tills en dag, jag kan inte säga när det var. Men helt plötsligt så tycker jag att det är roligt. Jag vill inte dö när hon vaknar, istället stryker jag henne över kinden, besvarar hennes leende och tar henne kärleksfullt i min famn. Vi skrattar tillsammans, pussas, leker, tröstar, matar, promenerar och pratar. Och det är roligt! Jag älskar henne gränslöst och skulle offra mitt liv för henne. Det är ofattbart att hon inte alltid funnits och jag vill ge henne ALLT!

Häromdagen kom jag till och med på mig själv med att fundera över om vi ska skaffa syskon till henne någon gång. Den tanken hade INTE kommit för fyra månader sen. Då ville jag aldrig någonsin ha ett barn till. Och det är inte för att graviditeten var ett helvete, förlossningen var inte heller fruktansvärd utan istället helt makalös kan jag tycka. Däremot var den första tiden ett rent helvete, men nu vet jag att det är ok! Man behöver inte vara så jävla lycklig hela tiden, man är en bra mamma ändå. Hur bra man mår, hur bra barnet sover och hur fantastiskt allt är, det är inte ett mått på mammakvalitet.

Tänk om jag vetat om det innan bara...

Kommentarer
Postat av: Therese

Så sant!!!!!!

Men nu har vi lämnat den tiden efter oss och nu kan vi luta oss tillbaka och njuta ;) Vi ses i em.

Postat av: Liza

MEN PRECIS! Den här texten skulle jag velat att läst INNAN Alice!

2010-11-10 @ 10:52:27
Postat av: beKcAN

Ja jag säger det igen, jag känner mig jävligt tacksam som har dig som gjort detta före. Nån som är så nära man kan bli och som berättar allt jobbiga oxå... Sorry SIss, men en glädjande nyhet i det här att du hjälper oss lite ;) Pussss!

2010-11-10 @ 13:13:47
URL: http://sandgata.blogg.se/
Postat av: Sandra Sjunnesson

Jag har skrivit ett inlägg som jag postat till imorgon på min blogg, just om mina tankar idag om gravidtiden, BB tiden och första tiden hemme med en nyfödd. Idag tänker jag tillbaka och njuter men VET att jag aldrig gillat första spädbarnstiden!!!



Den där obeskrivliga lyckan kom aldrig till mig på samma sätt, och definitvt inte när barn nr två kom :)



NU däremot, Oj o joj vad jag njuter :)



Sköt om dig!

2010-11-10 @ 13:50:33
URL: http://www.minafinafoton.blogspot.com
Postat av: Ida H

Kunde inte sagt det bättre själv, hur kunde man tro att allt skulle vara så skimrande?! Har några kompisar som ska få nu i vår och jag kan inte sluta försöka få dem att förstå att allt kommer bli bättre sen, å självklart förstår inte de vad jag pratar om!!!

2010-11-10 @ 15:58:32
Postat av: Lelle

Älskar den här ärligheten Sara. Du får till och med en sån som mig att le och tycka det verkar mysigt precis så som ni har det nu. Sally har blivit så stor! Puss!

2010-11-10 @ 19:08:04
URL: http://lellelii.blogg.se/
Postat av: Karin

I like the truth!



Jävligt tveksam fortfarande dock ;)



puss <3

2010-11-10 @ 21:04:20
URL: http://utsiktenpasoder.blogg.se/
Postat av: towis

håller så med och vet du jag minns knappt den första tiden längre.. vet ju att jag grät vid varje nattamning, att jag ammade typ 8 timmar per dag, att jag var nervös för att gå ut med vagnen, att jag var stressad jämt och nära magsår av oro, att det kändes som ett fängelse men antingen tycker jag det är för jobbigt att tänka tillbaka på så hjärnan har blockat det eller så stänger hjärnan av så man ska vilja skaffa fler barn..

2010-11-11 @ 08:56:15
URL: http://towis.blogspot.com
Postat av: sara

Tack o lov minns jag knappt första tiden med första barnet. Jag vet att jag grät, hade ont och var sjukt trött men resten har jag förträngt ;) Med andra barnet tog jag det lugnare, hade inga krav på mig och det var så mycket lättare! Visst fanns trötthet, smärta och trötthet då också men inte den här pressen att jag skulel orka och hinna allt. Så ärligt talat var det mysigare andra gången då jag kände mig säkrare på mig själv :)



Härlig blogg förresten :)

2010-11-11 @ 21:02:28
URL: http://sasandman.blogspot.com
Postat av: Anna

Sara du skriver så underbart bra! Exakt som du beskriver det i texten kände jag med Nike. Första tiden med Sigge var bättre men då hade jag ju gjort det en gång redan men jag tyckte inte det var kul! Men nu, nu är det roligt nästan jämt ;) KRAM

2010-11-12 @ 19:59:29
URL: http://annabenerfalk.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback