sascha

Jag hatar att skämmas för andra människors skull. Något som jag alltid gjort, i mycket högre grad än nu. Förut skämdes jag för allt, men nu inte så mycket längre. Däremot kan det inte finns så mycket mer pinsamt läge än när man går från ett rum, är borta någon minut och kommer på att man glömt något. När man åter går in i rummet är det inte längre samma rum, något har hänt. Människan som är kvar i rummet har släppt sig, det luktar, eller formligen stinker, skit. Vad säger man då egentligen? "Oj, här har det fisits?" eller "Herregud, vad har du ätit?" Nej, jag sa ingenting men jag skämdes för den personens skull. Och skyndade mig därifrån för bådas skull...