Min enorma prestationsångest

Jag blir galen på mig själv och min enorma prestationsångest. Har spenderat åtskilliga dagar med att skriva på den praktikrapport som ska vara klar på måndag. Utan vidare resultat kan erkännas. Jag kämpar med uttryck, meningar och ord som om det vore en bok tilltänkt Nobelpriset. Pratar högt för mig själv, skriver, raderar och skriver igen. Går extremt sakta och jag inser att jag har hjärnbrist nu för tiden. Förut har skrivande alltid flytit på bra och ingen ansträngning har behövts. Nu verkar varje ord sitta fast inuti en dold avdelning av mitt huvud. Kanske har jag plötsligt blivit svagbegåvad och efterbliven. Eller så får jag helt enkelt acceptera att jag kan inte vara bäst, min praktikrapport får bli en i mängden.

Kommentarer
Postat av: flisan

mmhmm! vet vad du menar..satt precis och tänkte på det!...man går in för allt man gör till 100%...stor idé om man dör i hjärtsnörp innan 30 :-)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback