sascha

Lördag morgon och jag har unnat mig en sovmorgon. Det som är mystiskt med mig är att desto längre jag sover desto tröttare blir jag. Jag skulle utan problem kunna sova hela dagen när jag väl börjat en relation med Snooze-knappen på mobilen. När jag väl masat mig upp ur sängen och halvdöd gått på toaletten fick jag för mig att väga mig. Försöker att inte gör det nu när jag är ute och rör på mig, eftersom det lätt blir missvisande. Men tänkte ändå, what the hell. Klev på vågen och till min enorma lycka så visar vågen på under 90. Under 90!!! Det var mitt första delmål. Och det har jag uppnått på endast en och en halv vecka. Vågen digitala siffror stod denna morgon på 89,6 kg. Jag bara ler!

Fick igår ett meddelande via MSN, min väg ut i verkligheten. Från en manlig bekant som uppenbarligen läser min blogg. Han skrev att jag hade inspirerat honom att börja röra på sig, hatten av för mig.. Känns ju kanon om jag inte bara motiverar mig själv utan även andra. Lördagen börjar bra!

Efter arbetet idag hade jag en tid hos en viktkonsulent, så jag drog med min mor och gick med nervösa steg dit. Att ställa mig på en våg inför en okänd människa är inget jag gör med ett leende varje dag. Sedan min våg vattenskadades har jag undvikit att ställa mig på denna maskin från helvetet, det är i alla fall så jag uppfattat vågen tidigare, nu ska jag bli dess bästa vän. I stort sett hela mitt liv har jag varit en mullig, charmig och ibland söt tjej. Nu inser jag plötsligt efter ett antal misslyckade viktnedgångsperioder att det är dags att ta detta på allvar. Livet rinner förbi mig medan jag väntar på underverk. Har även förstått att min ämnesomsättning inte riktigt stämmer överens med mitt näringsintag.

Tidigare i livet har jag provat: Viktväktarna, GI-metoden, äta sunt och nyttigt och nu verkar inget av detta hjälpa och få mig till en stabil, låg vikt. Blev då tipsad om Cambridgekuren som är en lågkaloridiet med samtliga näringsämnen, vitaminer och mineraler i soppor och milkshakes. Kuren är framtagen av Karolinska Institutet och är på inget sätt att förväxla med diverse olagliga bantningspreparat som säljs på internet. Jag har en personlig viktkonsulent som jag kan ringa dygnets alla timmar och som hela tiden håller mig under kontroll. Cambridgekuren är det som ska ge mig framgång i min viktnedgång.

Jag har i många månader förträngt hur mycket jag väger, att mitt BMI pekar på fetma och att jag har svårt att hitta kläder. Idag såg jag mig själv rakt in i bedrövelsen och insåg hur jag ser ut. Efter träffen med viktkonsulenten och inhandlande av min blivande "mat" följde min mor med mig hem och mätte min kropps alla delar och forograferade den nakna sanningen. Utan posering, indragen mage, putande bröst låt jag kameran fånga min uppenbarelse. Sanningen att säga gjorde det mig illamående, aldrig har sanningen varit så hård, så hemsk. Korten ska jag i vissa stunder av dålig motivation kika på och peppas av.

Har efter noga övervägande bestämt mig för att dela med mig av mina mått och låta er följa mitt krig mot fettcellerna. Det är inte med stolthet jag lägger ut mig själv och mina mått i offentlighetens ljus, men jag tänker inte skämmas för min kamp. Jag ska stå upp och slåss. Vägrar dock låta någon se korten som togs, vid eventuell framgång ska jag dock publicera ett före och ett efter kort.

Dagens mått 15/8
Längd: 167 cm
Vikt: 93,7 kg
BMI: 33,3
Byst cm: 111
Midja cm: 110
Höft cm: 118
Lår cm: 74
Arm cm: 38

Så, det där är jag! Den bistra sanningen, den smärtande sanningen. Mot smalare tider!