De gånger jag satt naken på golvet med benen rakt ut

Något hände med mig när jag blev gravid för ett år sedan. Känslor började bubbla upp, glädje såväl som sorg. Ingen känsla var liten nog att låta gå förbi osedd. Överkänslig för allt, detta inklusive ilskan som helt plötsligt kunde överta min kropp och skaka den i raseri, koka mitt inre och explodera på korta sekunder. Som tidigare beskrivits så bestod graviditeten av många tårar och de gånger jag satt naken på golvet med benen rakt ut och tårarna sprutande var många. Mannen i mitt liv fick ta skiten och han stöttade mig så mycket han orkade. Men vem orkar med allt?!

Min tro var att dessa känslostormar skulle försvinna i takt med gravidkilon, men då verkar inte fallet vara. Min ilska finns kvar och drabbar den man som står mig närmast, den man som jag delar mitt liv med. Ibland helt oförklarligt blir jag arg, vet inte hur jag ska hantera ilskan utan kastar ur mig fula ord och gråter som en liten snorunge. Vad hände? Varför blev jag så här?

Varför går jag alltid på sånt där?

Ansiktsbehandlingsoskulden är nu förlorad och jag är nöjd och belåten. Precis som jag misstänkte så blev jag övertalad om att min hud MÅSTE ha speciella krämer och rengöring. Om inte så kommer jag blir rynkig, ful och troligen dö ensam... Så självklart köpte jag ett prova-på-paket, för mina ynka föräldrapengar.

Varför går jag alltid på sånt där? Om jag är hos frisören så kan ni ge er faan på att jag kommer hem med stylingprodukter för flera hundra, trots att jag inte ens orkar torka håret med en handduk efter duschen. Jag har så mycket saker för håret som ligger i ett skåp och samlar damm tillsammans med hårtorken som jag använder en gång i halvåret.

Vi får se hur många dagar jag orkar använda hudprodukterna innan jag faller till föga och använder tvål igen...

Ett härligt presentkort som legat till sig i en låda

Arsle! Varför är det så att man varje gång man har ett presentkort måste vänta till sista dagen för att utnyttja det? Jag har nämligen ett härligt presentkort som legat till sig i en låda och nu går ut på tisdag. Min intention var att unna mig en skönhetsbehandling så här i hösttider, men nu verkar jag ha väntat för länge. Hur ska jag kunna ordna barnvakt på dagtid med så kort varsel och har de ens tider till mig så nära inpå? Jag ska ringa och höra med dem, pronto!

Varsågod, dagens tips från mig!

Bästa sättet att bränna 2000 kr på minimal tid? Skicka iväg sambon i er nyköpta bil. Snart ska du se att han hör av sig, har kört för fort och ni slipper de där extra pengarna som ändå låg och skräpade. Varsågod, dagens tips från mig!

Coolt att kvinnor närmare 50 vill ha sex ohämmat

Det finns 3 saker just nu som är överskattade, enligt mig.

Eurovision, en samling halv-ok låtar framförda av medelmåttiga "artister" som blir kända genom att passa in i en mall när Idoljuryn och Sveriges 14-åringar bestämmer. Mindre intelligenta människor som drillas att uppträda med musik som någon känd producent producerat, in i en musikstil som jag väljer att kalla Rix FM-musik, musik som gör att man blir självmordsbenägen efter mer än 23 minuter vid radioapparaten.

Sex and the City... 2!! Ettan var inte ens bra, vi har sett det här nu på TV i för många år. Samma sak om och om igen, inget nytt under solen. Om vi levde på 50-talet så hade jag tyckt att det var coolt att kvinnor närmare 50 vill ha sex ohämmat och festa loss. Nu är det knappast chockerande att även äldre kvinnor vill leva livet och vem orkar med det klämkäcka som du gnuggas i ansiktet med?

Det kungliga bröllopet! Det finns tavlor, vykort, tallrikar mm mm i oändliga mängder. Alla med kronprinsessans och hennes blivande mans ansikte. För det första, vem köper sånt?! För det andra, vem orkar bry sig?! Kommer hon få gifta sig hur hon vill? Jag hoppas det! Det är hennes/deras viktigaste dag, inte Sveriges...

Jag kommer bli en klockren surkärring

Mina tonåriga grannar har fest. Musiken dånar i hela huset, tjejernas skrik skär i mina öron och pojkarnas röster bryts av målbrottsljud och skrän. Jag sitter uppkrupen i soffan med hög volym och försöker att inte höra, då jag är den fegaste människan som gått i ett par skor. Önskar så att min man, min hjälte var hemma och tog hand om mig. Innan han åkte så gick han ner och tog sig ett snack med den översminkade lilla donnan som är värdinna, vilket hon verkar ha glömt nu efter att hon sänkte ljudet i en halvtimme. Jag är rädd för tonåringar och sitter och bygger upp en bitterhet och ilska för mig själv istället, och inser att jag kommer bli en klockren surkärring om många år!!

Och så sitter jag där i soffan med en sån här:

Idag gjorde jag misstaget att vända blicken mot helkroppsspegeln när jag gick förbi i trosor. Det var det värsta jag sett i mitt liv, min enorma nederdel upptog hela spegelbilden och jag insåg att denna sommar innebär långbyxor för min del.

Dessutom har jag precis som
Anouk börjat hata Reeboks reklam, men onaturliga stjärtar som upptar hela stora skärmen på tv'n. Hur kan man inte bli bitter och ledsen när såna här stjärtar svajar förbi i tid och otid...




Och så sitter jag där i soffan med en glass och en sån här:


See the difference?!

Lördagkväll för ett år sen: Förfest hos någon, socialt umgänge, flödande alkohol, taskig musik med suverän sång till. Cigg i mängder och deeptalk på balkonger. Skratt, gråt och framför allt dans. Ut på lokal, mera alkohol och mer cigg. Dance 'til you drop, fyllekäk och somna på fyllan i soffan...

Lördagkväll nu: Lite bokläsning, korsordslösande, glassätande. Kanske en halv film och somna nykter i soffan...

See the difference?!

Bara är att "bita ifrån" om man inte vill suga av nån?

Nu har jag också sett den! Dokumentären i Uppdrag Granskning: "Den andra våldtäkten". Jag är förbannad, ledsen, frustrerad, besviken och hoppas litegrann att jag inte bär på en liten tjej. För vad är det för värld jag föder ett barn till? Vad är det för värld där vuxna människor ställer sig bakom en våldtäktsman och förövare och menar att det bara är att "bita ifrån" om man inte vill suga av nån? Vad är det för värld där vuxna människor tillåter kränkningar, hot och skällsord mot ett våldtäktsoffer, där vuxna sprider skvaller och skitsnack som förstör en liten flickas liv? Jag vet inte om jag är redo att välkomna en dotter till den här världen vi har idag...

Har ni inte sett den? Gör det, på
SVT Play här! Klicka sedan på Uppdrag Granskning och Den andra våldtäkten.

Dricker sprit, röker och är fulla. Och jag är livrädd

Påminn mig om att jag inte ska befinna mig runt busstorget en fredagkväll, någonsin mer, och definitivt inte åka buss. Efter en supertrevlig afterwork med fina vänner, bortsett från min borttappade plånbok som jag lagt in fodret på jacken, så skulle jag ge mig på konststycket att åka buss hem. Nästa gång blir det taxi, garanterat.

Desto närmare busstorget jag kommer desto mer högljutt skriker ungdomarna och sluddrar ännu mera. De slåss och bråkar, dricker sprit, röker och är fulla. Och jag är livrädd. Ställer mig flera meter bort från busskuren och väntar in bussen. Väl på bussen så känner jag en omisskänslig lukt och lyssnar till den unga tjejerna bakom som knappt kan prata och har spytt ner sig. När jag äntligen kommer av bussen så lovar jag tyst mig själv att aldrig mer åka buss en helgkväll... Jag har blivit gammal och rädd för fulla ungdomar!

Hoppas att vi gjorde hennes dag, för att hon förstörde min!

Ni vet ibland när man önskar att man kan vrida tillbaka klockan och göra saker annorlunda, så känns det för mig idag. Dagen kunde inte ha börjat på mycket sämre sätt. Min kära erbjuder mig skjuts på jobbet på väg till ombesiktningen av bilen. Idag var sista dagen för att ombesikta bilen innan körförbud, trodde vi!! Bara efter några meter så lägger sig en polisbil bakom oss och verkar iaktta oss innan de instruerar oss att köra in till kanten. Redan då var jag rädd och möts av en ung tjej iklädd polisuniform. Hon böjer sig ner och frågar vart vi är på väg och anklagar min kära att för att ha bytt fil när han såg dem för att undvika dem. Han nekar så klart och förklarar att han ska skjutsa mig innan han ska på ombesiktningen, då hon hånskrattar till när hon upplyser oss om att det minsann är fel dag och att vi fått körförbud på bilen redan. Spydigt fortsätter hon att anklaga min sambo för att ha dålig koll och visa dåligt ansvar, hon hånar och är oerhört ironisk när hon skriver ut en böter. Min sambo försöker förklara att han är på väg till bilprovningen, när hon avbryter och talar om att han allt är på väg åt fel håll då. Att han ska skjutsa mig tycker hon verkar onödigt trots att jag uppenbart är gravid och dessutom numera stortjuter i passagerarsätet. Hon ger honom bötern och påpekar spydigt att det är 30 dagars betalningstid, om han nu kan hålla koll på det. Mina tårar bara rinner och fortsätter när jag kommit på jobbet, denna oerhört otrevliga polis som förstört min dag och denna månad ekonomiskt. 1500 kronor åt skogen, trots att bilen gick igenom en kvart senare och allt annat är ok.

Hoppas den unga poliskvinnan mår bra och att hon känner att hon gjort ett bra jobb när hon spände musklerna och bevisade att hon minsann kunde stoppa en bil och ge böter. Hoppas att vi gjorde hennes dag, för att hon förstörde min! Hemska, hemska människa som säkert är oerhört ensam och osäker...


Jag får ont i hela tuttarna och det är diken i dem efter sömmarna

Meeen, kan någon hjälpa mig hitta en BH som är skön, stabil och inte ser ut som skit?! Den största jag har är uppenbarligen för liten eftersom jag får ont i hela tuttarna och det är diken i dem efter sömmarna, den sitter åt och skaver och påverkar mitt humör negativt. Det gör verkligen ont nu! Jag försöker hitta på nätet men tydligen har jag störst bröst i hela världen och är helt ensam om det. Skitbröst!

Allt var bra tills jag vaknade imorse

Allt var bra tills jag vaknade imorse. Vissa dagar är bara allt helt fel, livet är inte riktigt som man tänkt sig. PMS-häxan vaknade i mig, kände mig som en tonåring som bara ville gråta och svara "Jag vet inte, ALLT" när någon undrade vad som var fel. Tårkanalerna fylldes ett flertal gånger på jobbet, jag snäste och var så irriterad att jag kände flera gånger att jag borde gå hem. Allt gick bara fel, fel, fel. Så, ni som upplevt mig idag. In real life eller via telefon, sorry! Nu kan det bara bli bättre och morgondagen kommer säkert bli bra/kanon.

Sascha-en vanlig tisdag i september

Fånigt försök att få tjockiskläder att låta glassiga

Det finns få saker som kan få mig på så dåligt humör som att planera semestern. Då menar jag naturligtvis inte inköp av solskyddsfaktor, strandväska eller extra minneskort till kameran, utan den förhatliga bikinin som ska inköpas. Att hitta en överdel som passar är nästan mission impossible då min överdel är lite väl tilltagen enligt samhällets standardmått. En nätt trekantsbikini orkar inte med mina behag utan får mig att nästan bryta nacken, en bikini med bågar får bröna att svälla över och ramla ut i mitten. Efter oändligt sökande fann jag överdelen som pallade, under benämningen XLNT (ett för övrigt fånigt försök att få tjockiskläder att låta glassiga). Glad i hågen och med förhoppningarna stigande gick jag för att spana in nederdelen till denna underverk. Men, då kom den andra kallduschen. Underdelen till denna kreation var vedervärdig. Byggd för någon som är blind, kanske? Hög midja med ett skärp (?!) och en aning ben, slående likhet med min mormors Sloggi-trosor. Denna vedervärdiga nederdel fick min underkropp att se 5 storlekar större ut och tårarna var ett faktum. Jag ger upp, jag söker upp en nudiststrand och håller mig där, glömmer allt vad bada heter och gråter naken...

Hans fru som kanske rymt med Tv-licens-kontrollanten

Efter en lång arbetsdag och 25 minuters väntande på bussen var mitt humör inte på topp, men jag ansträngde mig ändå genom att le mot den rundnätte, äldre mannen bakom ratten och utbrast ett glatt och högljutt hej. Ett surt mumlande var vad jag fick tillbaka och innan jag hunnit gå två steg så gasade gubbfan på så att jag snubblade in på första bästa säte med huvudet före. Därefter tvärnitar han vid nästa busshållplats och gasar därefter på igen som om han körde en döende människa i ambulans. Mitt humör var nära att rinna över och min ilska över bussåkandet kom till en punkt som jag knappt kunde hantera. Jag ville gå fram till den bistra, otrevliga och rallyälskande mannen och kasta mig över honom. Dra tag i de få gråa hårstrån han hade på huvudet och dunka hans huvud upprepade gånger mot ratten. Jag ville sparka honom i den överdimensionerade magen och skrika åt honom att vara trevlig mot passagerarna samt köra lite lugnare...

Jag gjorde aldrig det. Istället tänkte jag på hans fru som kanske rymt med Tv-licens-kontrollanten, hans avelshund som kanske visade sig vara homosexuell, hans dotter som kanske konverterat till islam och rymt till Afganistan och gift sig i en grotta. Hans vän som kanske snott alla hans pengar och sålt hans bil, hans arbetskamrater som kanske mobbar honom, kallar honom "tjockis" och "fetto" innan de stoppar ner hans huvud i toaletten varje rast. Nej, jag kom fram till att det är synd om mannen och till slut ville jag bara ge honom en kram. Jag gjorde inte det heller. Men det kändes bättre...

Men icke, nu ska det förbjudas

Alla människor är olika, alla stör sig på olika saker och tycker om olika saker. Visst är det tjusningen med att vara människa ändå? Men icke, nu ska det förbjudas, allt som inte passar den friluftstokige, präktige svensken. Människor verkar älska förbud, och att reta sig på andra. Förslaget att förbjuda rökning på uteserveringar gör mig lite fundersam. Är inte uteserveringar ändå just utomhus? Det enda ställe dit rökare förpassas, med ilskna blickar och kommentarer dock. Är du rökare så får du gott stå ut med kommentarer, grimaser och viskningar. Räcker inte det som straff för att man själv väljer att ha ett beroende? Jag stör mig på mängder av andra saker på uteserveringar, skrikande barn är i topp. Ska vi förbjuda barn också? Eller varför inte starka parfymer, som får mig att må illa och få ont i huvudet. Det borde vi förbjuda. Eller människor som tuggar med öppen mun, ja vi förbjuder dem också... Nej, låt människor vara människor med sina laster, som trots allt bara drabbar de snusförnuftiga icke-rökarna någon månad om året då uteserveringarna finns.

Saker som jag älskar att hata en onsdag

Saker som jag älskar att hata en onsdag:

 

- Cyklister. För att de utan minsta hänsyn far fram som tokar på gångvägar och stigar. De far fram som gudar i sin egen värld och ser närmast surt på en stackars gångtrafikant som bara vill vara nyttig och gå till jobbet. Nej, fy fan för cyklister, håll er till cykelvägarna.

-Småhundar. För att de skällt och gnällt med sina äckliga käftar hos grannen i 5,5 timmar. Det suger att inte kunna välja bort att ha en egen hund, för dessa ingår i lägenheten. Jag skulle lika gärna ha kunnat låst in en egen hund i mitt sovrum och tappat bort nyckeln, så maktlös känner jag mig. Stanna hemma eller skaffa hundvakt, för bövelen!

The walk of shame

The walk of shame har fått en helt ny innebörd. Ni vet de dagarna då man helt enkelt inte orkar gå och handla mat för att senare svettas i köket för att röra ihop något som ändå inte var så gott? En sån dag hade jag idag. Lockade med mig sambon på närmaste Sibylla för att där inhandla mat för intagande hemma. Detta på grund av min enorma olust att äta på snabbmatsställen. Det tar bara några sekunder innan du är stämplad som en tjockis. Vi betalade för maten som skulle förstöra våra kroppar ännu mera och vandrade hem genom stadens gator med skam i kroppen. Det kändes som att varenda människa spanade in mig och min sambos överdimensionerade kroppar och våra snabbmatspåsar i handen. Det kändes som att alla hade tankarna i sitt huvud: "Behöver du verkligen det där?!". Det blev The walk of shame på vägen hem till soffan.

Jag ber om ursäkt

Jag ber om ursäkt till vänner, bekanta, familj och andra som anser sig känna mig för den frånvarande attityd jag numera har. Jag är bara så trött, sover mycket och orkar inte mycket mer än att jobba. Lovar och svär att jag ska bli en bättre medmänniska så fort jag orkar. Så, vi hörs väl till våren då!

Japp, det är lingonvecka igen...

Mensvärk, chokladsug, irritation, rastlöshet och nära till gråten. Japp, det är lingonvecka igen...

Tidigare inlägg Nyare inlägg