sascha

Jag hatar verkligen mornar, även om de råkar bli lite senare än andra. Det som kan få mig motiverad att kliva upp är tanken på frukost, vilket jag älskar. Idag låg jag halvdöd och tänkte att jag får ju i alla fall smörgåsen och ägget som är kokat. Rullar ur sängen, lyfter upp den sprattlande bebisen i ena armen samtidigt som jag drar med mig den prickiga (fula) och sköna morgonrocken med den andra. Lägger ner dottern på golvet och sysselsätter henne med en prasselbok, glider in i köket och öppnar kylskåpet. Finns där någon smörgås? Nej. Finns där ägget som jag sett fram emot? Icke. Snart inser jag att karln i huset har ätit upp dessa och det brinner inombords av besvikelse. Bara för att provocera måste jag ringa och fråga om det stämmer att han ätit upp smörgåsen, vilket han självklart har. Efter att jag lugnat ner mig så kommer jag på att jag har en matlåda efter middagen häromdagen kvar. Men, finns den kvar? Nej, ni gissade rätt. Så, hur ska man göra för att få ha kvar sin mat? Namnmärka den, dödshota personen som äter upp den eller gömma det som man önskar äta?