sascha

När jag startade upp bloggen för drygt fem år sedan var det helt för min egen skull, för att jag skulle få ur mig lite tankar, vädra mitt inre. De få läsare jag hade var vänner och det var många sena nätter som jag skrev poetiska saker om ensamhet och kärlek.

Idag bloggar jag fortfarande mest för min egen skull, för att det är ett oslagbart sätt att dokumentera vardagen och funderingar. Hur skulle jag annars komma ihåg allt och när det hände? En annan anledning är vänner och släkt som inte bor här och inte kan följa Sally och hennes framsteg i verkliga livet, samt de som fortfarande undrar hur jag tänker. Sen ska jag inte sticka under stol med att jag är helt lyrisk när bloggen har läsarrekord, gång efter gång. Och jag fullkomligt ÄLSKAR när ni kommenterar. Det är en beroendeframkallande känsla och jag har svårt att se att jag någonsin slutar blogga!