Många lugnande ord och ett oroligt mammahjärta
Ikväll kom den. Första riktigt jobbiga kvällen sedan hon föddes. Trots griniga perioder innan så har hon alltid somnat själv i spjälsängen, utan vuxen medverkan. Men, ikväll fick jag igen.
Lade henne ensam som vanligt, sjöng, kramade godnatt och gick ut från sovrummet. Efter ett tag så grät hon lite och jag gick som vanligt lugnt in och gav nappen och strök henne på huvudet och ut igen. Den här gången somnade hon dock inte utan skriker direkt igen, den lilla rävungen har spottat ut nappen och gråter nästan hejdlöst. Svettig ställer jag mig bredvid sängen, lägger en fast och varm hand på hennes bröstkorg som lugnar ner henne och efter ett par minuter går jag ut. Med resultatet att hon snart skriker ännu mer hysteriskt och lugnar sig knappt när jag sätter mig bredvid sängen och pratar lugnt med handen på hennes bröstkorg. Detta upprepar sig mängder av gånger, medan jag tänker att jag inte ska ge mig. Jag är rädd att om jag lyfter upp henne så kommer hon aldrig att somna själv igen. Efter många promenader mellan vardagsrummet och sovrummet, många lugnande ord och ett oroligt mammahjärta så somnade hon. Jag hoppas verkligen att detta var ett engångstest från hennes sida och inte något återkommande.
Hur gör ni för att få till bra kvällsrutiner?
Lade henne ensam som vanligt, sjöng, kramade godnatt och gick ut från sovrummet. Efter ett tag så grät hon lite och jag gick som vanligt lugnt in och gav nappen och strök henne på huvudet och ut igen. Den här gången somnade hon dock inte utan skriker direkt igen, den lilla rävungen har spottat ut nappen och gråter nästan hejdlöst. Svettig ställer jag mig bredvid sängen, lägger en fast och varm hand på hennes bröstkorg som lugnar ner henne och efter ett par minuter går jag ut. Med resultatet att hon snart skriker ännu mer hysteriskt och lugnar sig knappt när jag sätter mig bredvid sängen och pratar lugnt med handen på hennes bröstkorg. Detta upprepar sig mängder av gånger, medan jag tänker att jag inte ska ge mig. Jag är rädd att om jag lyfter upp henne så kommer hon aldrig att somna själv igen. Efter många promenader mellan vardagsrummet och sovrummet, många lugnande ord och ett oroligt mammahjärta så somnade hon. Jag hoppas verkligen att detta var ett engångstest från hennes sida och inte något återkommande.
Hur gör ni för att få till bra kvällsrutiner?
Kommentarer
Postat av: Kristina
Oj jag vill säga massor om detta Sara, men vi tar det till veckan när vi ses =) Lilla Sally kommer att ändra sina kvällsrutiner en miljon gånger innan ni hittar det perfekta sättet ;-)
Med en sådan liten bebis tycker jag att man SKA ge sig. Tro mig...hon kommer att somna själv igen ;-)
Puss och kram!
Trackback