De gånger jag satt naken på golvet med benen rakt ut

Något hände med mig när jag blev gravid för ett år sedan. Känslor började bubbla upp, glädje såväl som sorg. Ingen känsla var liten nog att låta gå förbi osedd. Överkänslig för allt, detta inklusive ilskan som helt plötsligt kunde överta min kropp och skaka den i raseri, koka mitt inre och explodera på korta sekunder. Som tidigare beskrivits så bestod graviditeten av många tårar och de gånger jag satt naken på golvet med benen rakt ut och tårarna sprutande var många. Mannen i mitt liv fick ta skiten och han stöttade mig så mycket han orkade. Men vem orkar med allt?!

Min tro var att dessa känslostormar skulle försvinna i takt med gravidkilon, men då verkar inte fallet vara. Min ilska finns kvar och drabbar den man som står mig närmast, den man som jag delar mitt liv med. Ibland helt oförklarligt blir jag arg, vet inte hur jag ska hantera ilskan utan kastar ur mig fula ord och gråter som en liten snorunge. Vad hände? Varför blev jag så här?

Kommentarer
Postat av: eriika

jag har hört (läs; det behöver inte stämma MEN..) att de kan ta upp till ett år innan hormonerna är ute ur kroppen på en efter en graviditet. både du och karln får försöka stå ut och hoppas att det går över snart.. det är alldeles för mycke som händer med kroppen när den går igenom allt som hör till en graviditet, hang in there!



men jag försår att det är jobbigt att ha sådär, som tur är har jag bara lite humörsvägningar just vid mens. och jag grät ba lite i slutet av graviditeten åt att jag va så fet. jag tror tobbe är lyckligast av alla för de, för när jag väl svänger så svänger de REJÄLT för mej. man känner fan inte igen sej själv.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback