Imorgon är en annan dag. Tur det!

Eeeh, nej. Jag satt mig här med det tomma bladet framför ögonen och det låste sig. Med halvöppen mun har jag nu stirrat på denna vita sida i flera minuter. Som en mindre begåvad människa...

Jag har inget att säga, allt att säga. Tröttheten river i mig, passiviteten, besvikelsen, längtan efter något mera... Nej, vem har sagt att livet alltid är en dans på rosor?! Ingen. Måste man gå runt och vara så lycklig hela tiden?! Nej.

Imorgon är en annan dag. Tur det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback