sascha

I fredags fick jag mig mitt livs överraskning. De förlorade systrarna hade rest hem 10 dagar tidigare och stod innanför vår mors dörr med breda leenden för att se min reaktion. Helt oförvarnad och rejält överraskad rann 7 månaders känslor över och tårarna flödade nerför kinderna i säkert 15 minuter. De som åkte i början av november när jag nyss insett att jag var gravid och bar på ett litet embryo och nu kommer tillbaka när min mage sväller av nästan färdig bebis. Jag var i vecka 7 när de åkte och nu är jag i vecka 36, nästan en hel graviditet har de varit saknade. Min rädsla att föda innan de kommer hem kan jag nu släppa och äntligen kan jag slappna av i den sista tiden av graviditeten och ladda för att pressa fram en bebis till mostrarna.

Känslan är så överväldigande att de är hemma efter 7 månader, mina systrar, mina bästa vänner. Äntligen är familjen samlad! När jag dessutom får höra hur de nästan flydde från ett brinnande Bangkok med utegångsförbud så ryser jag av lycka över att de äntligen är hemma i säkerhet.

Välkommen hem, älskade systrar!!