Likt en hackspett på amfetamin
Till det nuvarande problemet. Sally sover inte längre så bra på nätterna. Detta verkar vara något som många jämnåriga barn delar, förmodligen någon utvecklingsfas. Men, det som gör mig galen är detta vändande, från rygg till mage. Efter några dåliga nätter så slutade jag vända på henne, hon fick helt sonika sova på mage. Men, det räcker inte nu. När hon vänt sig och sovit på mage en stund så vaknar hon till, börjar headbanga med gnällande ljud som den galnaste rockmusikern, upp och ner i kudden. Trots att jag likt en ninja smyger in nappen så fortsätter hon likt en hackspett på amfetamin. Efter ett tag blir hon ledsen, jag tar beslutet att vända henne igen, tillbaka på rygg där hon somnar och efter ett tag är vi i samma position igen. Allvarligt, när ska hon lära sig att hon kan vända sig från mage till rygg på nätterna också?! Hur länge kommer denna fas att pågå? Jag tappar tålamodet, blir irriterad på allt och alla, Jonatan mest. Bara han kliver innanför dörren så är jag laddad med irritation. Gud, vilken underbar sambo jag måste vara...
Jag tror inte du är smittad av allt måste vara underbart hela tiden. Utan jag tror att det är så vi flesta funkar, visst är det jobbigt men det förträngs, glöms bort, fokuseras bort osv. för att man ska orka. Det är lättare att ta upp sånt som är funkar och är bra. Du är grym som berättar hur det verkligen är!
Tore är fortfarande inne i fasen "sova-nära-mamma-hela-natten" vilket är riktigt jobbigt också. Trode att jag skulle överlista han med att bädda ner han i vagnen. Men i samma sekund som jag lägger ner huvudet på kudden vaknar han och ska över till våran säng...
Kram!
"Trots att jag likt en ninja smyger in nappen så fortsätter hon likt en hackspett på amfetamin. " Alltså din blogg är bland dom härligaste jag vet!
jag undrar också... snälla låt den gå över snabbt innan jag får psykbryt!
Vilket bra inlägg! Jag kan inte låta bli att undra vad andra får för intryck när de läser min blogg... Fick höra att du tycker att jag är duktig? ;) Tycker det är grymt svårt att skriva en blogg som inte bjuder på för mycket privatliv och min mardröm är att försöka framställa mig själv som "duktiga mamman" eller liknande :-o För sån är jag långt ifrån, haha.
Håller helt med dig om att livet som mamma inte är underbart jämt. Det är baske mig ett heltidsarbete... men som tur är resulterar det i bästa belöningen = kärlek.