sascha

Igår besökte jag och kärleken stadens biograf och fick den stora äran att handla biljetter av tjejen med stans finaste leende, Jenny. Efter mycket funderande hit och dit så bestämde vi oss för filmen Patrik 1,5. Jag hade inte så enormt stora förhoppningar, kanske just därför blev jag positivt överraskad. Jag, som kan vara den mest lättrörda människa, bortsett från min mormors man, grät fler än fyra gånger under filmens gång. Försökte dölja mina tårar, vilket inte gick så bra. Han log och smekte mig över kinden, tyckte att jag var söt och han älskar att jag är så känslig. Inte jag, inte när jag inte kan sluta vara rörd utan smågråter hela vägen hem och fortsätter när jag kommit hem med snoret rinnande. Var ska jag göra av alla mina känslor?