sascha

Idag insåg jag att det är tre år sedan min pappa dog, vilket gjorde mig aningen chockad. Det har gått så fort att jag inte hängt med. Det känns som igår när jag fick veta att jag aldrig får lära känna min egen far, att han aldrig fick se mig bli vuxen och att han aldrig kommer få träffa mina eventuella barn. Återigen blir jag påmind om att livet är kort och kan komma till ända, fortare än vi tror. Jag sörjer, saknar, minns och lyssnar på 'Om du såg mig nu' med Marie Fredriksson

Om du såg mej nu
Skulle du våga tro på mej?
Du vet jag saknar dej
Om du såg mej nu
när jag kommit en bit på väg
ingen tvekan i mitt steg
om du kom, om du såg,
du försvann....

Som en fågel från en öde strand
i min hand
alla ord jag aldrig nånsin fann
Och jag skall aldrig glömma bort,
att vår tid kan va så kort