Med kroppen studsande i enorma proportioner.
Ok, träningsvärken är verklig. Även om jag väckt en lust, om än liten, att springa mera. Det är tungt att springa, med kroppen studsande i enorma proportioner. Inte bara brösten, som var fallet när jag var 17 och sprang, utan exakt hela kroppen. Spänsten som fanns i yngre år har definitivt försvunnit, men jag kämpar vidare, tar mig i kragen och studsar vidare. Ser ni en oformlig, studsande kvinna som flåsar och är högröd i ansiktet så vinka gärna. Jag kommer dock förmodligen inte se något eftersom jag är så fokuserad och endast ser målet.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Haha, då kan det ju lika gärna vara mig dom hejar på, men det får dom så gärna... :D
Kram på dig och kör hårt!
Postat av: Lelle
Aaaah, jag känner igen mig... Det är ju jag!... fast med mindre bröst.
Postat av: Tobbe
Sara! skärpning! du är den du är, och alla dina vänner och pojkvän älskar dig för det! alla studsar runt lite, min ölkagge börjar göra sig mer och mer påmind ;-)
njut livets goda istället! gym är för de som inte vet bättre! :D
Trackback