sascha

Ibland på kvällarna kan jag inte låta bli att snegla över till grannarna som jag döpt "Paret som aldrig ler". Jag ser hur de upprepar samma mönster varje kväll. Han kommer hem efter henne, då har hon lagat mat. När de äter ser de knappt på varann, de bläddrar i varsin tidning och det ser ut som att de inte ens pratar med varandra. Ibland går de ut samtidigt, tillsammans men de mumlar bara enstaka ord tyst till varann och ler aldrig. I hörnsoffan sitter de i varsin ände och ser inte varandra. Innan alla lampor släcks kl 23 så står hon ett tag vid varje fönster, stilla och tyst. Som om hon drömde sig bort till ett liv som skulle vara helt annorlunda, där hon skulle älska passionerat, skratta mycket och leva istället för att överleva. Sedan släcks lamporna och de går till sängs, kanske drömmer han om samma sak men de pratar inte om det.

Sådana kvällar känner jag mig lyckligt lottad, att jag inte sitter i ett förhållande utan liv och leenden.