sascha

Jag avskyr kvällar som ikväll, när allt jobbigt liksom kommer ikapp, tränger in i medvetandet och gnager på själen. Att jag ligger många tusen back inför kommande månader, att jag inte vet hur jag ska få tag i pengarna. Att min framtid är oviss och att jag behöver ett jobb, helst igår. Att jag egentligen inte har nån lägenhet från första juni och att jag har ett examensarbete som inte skriver sig på egen hand. Helt plötsligt kom vardagen ikapp mig och det kryper i kroppen, jag får svårt att andas och vill gråta i timmar.

Det är tur att jag har mitt solsken genom molnen, mannen som alltid kan få mig att le och tänka på annat. Han som kysser bort mörka moln, ångest och oro. Som står ut i min negativa sfär och ger mig perspektiv på saker och ting. Tack, hjärtat!!