sascha

Denna period av vanvettig omotivation samt tristess, hur ska jag ta mig igenom den? Jag försöker mentalt peppa mig med orden: "Det ÄR roligt med vetenskapsteori", utan större framgång. Jag försöker återigen säga till mig själv hur bra det är att studera, ingen lycka där heller. Det jag skulle behöva är en hjärnomprogrammering!
Jag saknar mina systrar, saknar sommaren, saknar lön, saknar min gamla lägenhet där det inte var 16 grader varmt, saknar närhet och jag saknar de roande och fantastiska bloggar som lagts ner.

Jag vänder på det hela och inser att jag ska få göra saker som är roliga, riktigt roliga. Jag ska nästa helg åka till Umeå för att hälsa på en vän, två veckor efter är det Vemdalsforum och veckan efter ska jag se Lars Winnerbäck. Antar att jag får vara nöjd med det jag har istället! Nu blir det en tre timmars underbar lektion i Vetenskapsteori, åååh så roligt!