sascha

I två dagar har jag åter fått njuta av ett arbetande liv istället för det studerande som annars råder. Jag har än en gång hunnit bli less på alla kunder som ber om en vinstlott, den tusende gången är det inte längre roligt. Jag har diskuterat blåsten, kylan och den försvunna flickan Madeleine tills mina öron blöder av tristess. Alla som betalar med en femhundring och påstår: "Oj, jag har inget mindre", trots att jag ser en tjuga glimta, har jag suckat åt i mitt inre. En man har dreglat på min nakna arm, jag har skrikit till åt min egen spegelbild i brödskåpet (jag trodde faktiskt att det var någon annan). I övrigt har jag njutit av lite falsk vänlighet, lite ytlighet....