När jag tror att jag ska dö

Vänskap är något som omöjligt går att mäta i pengar, något som är det viktigaste i livet. För i en äkta vänskap existerar det så mycket kärlek, så mycket respekt och värme. Jag har den stora förmånen att få vara en del i sådana vänskapsrelationer, som ibland kan få mig nästan gråtfärdig av lycka och tillhörighet. Att tillhöra någon/något är en viktig del i livet, vi söker alla efter det på ett eller annat sätt.

Jag har sådan tur som har så bra vänner, som i de ljusaste stunderna skrattar med mig och ibland också åt mig, på ett kärleksfullt sätt. De som tröstar mig i de mörka stunderna, när allt känns hopplöst, ger mig kraft och ork att inte ge upp, att kämpa. Ser på mina gråtna ögon, min snoriga näsa och förtvivlade min, med värme i blicken. Som håller sig för skratt när jag är vansinnigt rädd av ologiska skäl, när jag tror att jag ska dö, fast jag inte ens är i närheten. Lockar fram ett skratt och skapar hopp i hopplösheten. De kramar mig ofta, håller om mig, pussar mig ibland och älskar mig för den jag är. Precis så som jag älskar dem, som de är. Tack för att ni alltid finns vid min sida, för att ni är de ni är och för att ni är sådana underbara människor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback