Jag är förvirrad och orolig just nu...
Idag ska jag kika på en mindre lägenhet. Min trea är för dyr för mig och en billigare lägenhet är ett måste. Men tänk så konstigt det kommer att kännas att minska ytan till mindre än hälften. Med alla mina saker som jag sparar för att "det kan vara bra att ha någon gång". Jag tror att jag måste köra en hänslynslös rensning bland gamla högstadiekläder och veckotidningar från 90-talet, bortse från värdelös nostalgi och bli en hård och kall människa. Nu är det dags!
Jag hoppas att bytet blir av och att det så snart som möjligt är ordnat. Tänk att få luta sig tillbaka med en egen lägenhet, en känsla av ro och kontroll. Just nu verkar det vara ljusår till den dagen, min negativitet gnager i mig och jag bävar för en eventuell hemlöshet och katastrof. Hur ska jag ha råd att flytta är en annan tanke som skaver i hjärna och själ. Det är trots allt en hel del omkostnader med flytt och dylikt, samt hur min tid ska räcka till mitt i den mest intensiva studieperiod, min vanliga tajming.
Sen är det en annan löjlig tanke som jag inte kan komma sams med. Hur i herrans namn gör man när man byter lägenhet? Vem flyttar saker, när städar man ut, hur hur hur? Jag är förvirrad och orolig just nu...