sascha

Även jag fastnade framför Nobelmiddagen på tv ikväll, med min mor nära till hands att kommentera med. Jag fascinerades över de fantastiska kreationer människor bar, vilken planering det måste vara kring detta spektakel och kungens ansiktsuttryck som ser ut som en blandning mellan förvirring och tristess. Jag kan inte låta bli att skratta när jag ser honom. Undermedvetet hoppas jag lite att någon ska ramla, tappa ett glas över någon eller fisa ljudligt under talen. Sen undrar jag vad man pratar om med sin bordsgranne under så lång tid? Snacka om prestationsångest. Jag skulle antagligen ha grundat med vin innan middagen, missbedömt mängden och suttit och pladdrat konstant på den svengelska som jag kan hantera. Eventuellt skulle ett och annat plumpt skämt komma över mina läppar...