sascha

Idag ringde en mycket gammal vän till mig, kan inte ens minnas när vi sist pratades vid. Det var många år sedan i alla fall. När vi uppdaterade varandra kring våra liv insåg jag snart hur paradoxalt olika vi lever. Hon har sambo, hus, två barn, fast arbete och är lycklig i det. Själv är jag singel, har knappt en lägenhet, pluggar och mår bra i det. Jag är en oansvarig slyngel om vi skulle jämföra. Mina planer på att dra ut i världen och resa är en gåta för henne, likaväl som hennes familjeliv är svårt att förstå för mig. Men ändå, vi pratar och minns en gemensam historia, gläds åt varandra och accepterar hur olika våra liv har blivit. Jag försöker se en bild av mig själv med det som hon har. Det är omöjligt, jag är för ung och ego för mitt eget bästa!