Snälla, hör det jag inte säger
Snälla, hör det jag inte säger
Låt dig inte luras av den mask jag bär
därför jag bär tusentals masker.
Och ingen av dem är jag.
Låt dig inte luras, för guds skull
låt dig inte luras.
Jag ger intryck av att vara säker
att vara modig
och iskall.
Jag verkar inte behöva Någon
men tro mig inte.
Inuti finns den riktiga jag
med förvirring och rädsla
och ensamhet.
Det är därför jag bär denna mask att gömma mig bakom.
Att skydda mig från den blick, som vet...
Men den sådan blick är min räddning
om den följs av accepterande
av kärlek.
Det är det enda som kan befria mig
från mina egenbygga murar.
Jag är rädd för att djupt där inne
är jag ett ingenting
en som inte förmår
och för att du ska se det och stöta bort mig.
Och så börjar maskernas parad.
Jag talar lojt till dig.
Jag talar om allt, som verkligen är inget.
Och inget om det, som verkligen är något.
Om det som gråter inom mig.
Var snäll och lyssna noga
och hör
det jag inte säger.
Jag skulle vilja vara genuin
och spontan
vara jag.
Men du måste hjälpa mig.
Du måste
räcka ut din hand.
Det blir inte så lätt
men jag har hört att kärleken
är starkare än murar.
Och i det ligger mitt hopp,
mitt enda hopp.
Vem är jag, du kanske undrar?
Jag är någon du känner mycket väl.
För jag är varje man du möter
och jag är varje kvinna du möter
och jag är du, också.
Låt dig inte luras av den mask jag bär
därför jag bär tusentals masker.
Och ingen av dem är jag.
Låt dig inte luras, för guds skull
låt dig inte luras.
Jag ger intryck av att vara säker
att vara modig
och iskall.
Jag verkar inte behöva Någon
men tro mig inte.
Inuti finns den riktiga jag
med förvirring och rädsla
och ensamhet.
Det är därför jag bär denna mask att gömma mig bakom.
Att skydda mig från den blick, som vet...
Men den sådan blick är min räddning
om den följs av accepterande
av kärlek.
Det är det enda som kan befria mig
från mina egenbygga murar.
Jag är rädd för att djupt där inne
är jag ett ingenting
en som inte förmår
och för att du ska se det och stöta bort mig.
Och så börjar maskernas parad.
Jag talar lojt till dig.
Jag talar om allt, som verkligen är inget.
Och inget om det, som verkligen är något.
Om det som gråter inom mig.
Var snäll och lyssna noga
och hör
det jag inte säger.
Jag skulle vilja vara genuin
och spontan
vara jag.
Men du måste hjälpa mig.
Du måste
räcka ut din hand.
Det blir inte så lätt
men jag har hört att kärleken
är starkare än murar.
Och i det ligger mitt hopp,
mitt enda hopp.
Vem är jag, du kanske undrar?
Jag är någon du känner mycket väl.
För jag är varje man du möter
och jag är varje kvinna du möter
och jag är du, också.
Kommentarer
Trackback