Snart ska jag klaga, ja, det ska jag banne mig

Snart ska jag klaga, ja, det ska jag banne mig. Oftast fastnar mina intentioner att hävda min rätt just där, vid tanken. Jag är en tacksam människa att bo granne med, nu bortser jag från min förmåga att vattenskada halva fastigheten, eftersom jag aldrig skulle få för mig att klaga på ljud eller andra störande moment. Jag är en tacksam restauranggäst då det skulle gå oerhört långt innan jag klagade på maten för att inte tala om att sälja på mig gammal mat i speceriaffären. Helt enkelt är jag en tacksam dörrmatta. Tar skit rent otroligt länge innan jag reagerar och motsätter mig det hela. Nu handlar detta om min bredbandsleverantör som åtskilliga gånger de senaste veckorna har misslyckats med att leverera just det som de lovar, internetanslutning. Första gången blev jag frustrerad och rannsakade mitt inre och min papperssamling för att se om jag eventuellt missat en räkning. Så var inte fallet.

Andra gången blev jag smått irriterad men väntade tålmodigt i ett par timmar för att återfå mitt älskade bredband, tredje gången blev jag ännu mer irriterad och ja, ni förstår, det trappas upp så sakteliga. Idag hade jag dock skolarbete att göra så jag blev nästan arg, såg framför mig hur jag skulle klaga och kräva kompensation snarast. Men som vid alla andra tillfällen lär ilskan rinna av mig och jag tar varken mod till mig, eller spenderar tid på att klaga och hävda min rätt. Jag stannar på hallgolvet som den dörrmatta jag är.

Idag kom dagen som jag med fruktan väntat på. Min föredetta sambo, mannen i mitt liv, kom för att berätta att han skaffat en annan lägenhet och ville ha igen lite saker som är hans. Eftersom sängen i laga mening är hans, den älskade sängen som är det käraste jag har, så påvisade han sin rätt att hämta just den. Som den känsliga och hemmakära person jag är så bröt tårarna ut, vilken gammal vana det är att låta tårarna komma närhelst det inte går som jag vill. Jag vill så gärna ha den sängen, den är det värdefullaste i denna lägenhet, jag älskar den massivt. Men i kompromissernas anda så lovade han mig madrasserna och bäddmadrassen mot att han fick sängramen, som hans far byggt åt honom. Visst, jag är inte omöjlig och nu är jag på jakt efter en sängram med måtten 180X210 cm. Inte det lättaste, skulle det snart visa sig. Ikea har endast med längderna 200 eller 220, finurligt. Får försöka lösa detta på ett kreativt sätt. Någon som eventuellt har en sängram med de önskade måtten? Emottages tacksamt!


Kommentarer
Postat av: Malin

Hans far får väl för tusan bygga en ny säng till honom! Herregud, komma å ta sängar så där det går ju bara inte!

2006-09-07 @ 13:37:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback