Kan man annat än bli bitter och cynisk?
Gjorde en stor förändring idag i mitt stillsamma, rutinartade liv. Bytte min promenadrutt! Gårdagens promenad med yrsel och obehag till följd, resulterade i ett behov av förnyelse. En ny väg att vandra, längs vattnet, med solen i ögonen. Hela den timmes långa promenaden var en fröjd för kroppen och själen....
Insåg när jag hemkommit att behovet att dammsuga var enormt och bristen på denna elektroniska maskin gjorde mig tvungen att besöka min kära vän som gärna lånar ut sin egen till mig. Vill att mitt hem ska skina och blänka inför min förestående födelsedag och tillika kalas. Kan tillägga att gå genom stadens kärna med en dammsugare på armen är mer effektivt för att väcka uppseende än att gå iklädd en minikjol och våldsam urringning.....
Imorgon fyller min lilla kollega och även samåkningspartner 20 år, en ansenlig ålder för att få inhandla alkohol lagligt samt ett steg mot ålderdomen. Skulle gärna vilja göra något för honom på hans dag, men inspiration, energi och ork saknas. För att inte tala om min plånboks förmåga som ej är att avundas.
Stunder av fejande och torkande får mig allt som oftast att tänka på min frånvaro av ett förhållande, kärlek och uppskattning. Skulle dagar som denna offra min ena fot för att få smaka på den kärlek som florerar i medier och dåliga ungdomsserier. Bitter, kan tyckas, min ringa ålder till trots. Livet borde vara som en saga, fylld av lycka, näst intill omöjliga lösningar och som alltid ett lyckligt slut. Att leva varje dag som om det vore den sista ska uppenbarligen vara det rätta sättet att attackera livet, men skulle jag välja detta sätt att spendera min sista dag? Minst troligt. Strävan efter att vara två, är inte det något som driver oss alla, är inte det en mening med livet light?
Oj, det blev en skapligt djup afton med djuplodande funderingar. Tänk vad städning har för effekt på mig, kanske en sysselsättning jag borde ägna mig åt oftare. Nu ska jag lyssna på ännu en hjärtskärande berättelse om mänsklighetens stora behov av att såra andra. Kan man annat än bli bitter och cynisk?
Insåg när jag hemkommit att behovet att dammsuga var enormt och bristen på denna elektroniska maskin gjorde mig tvungen att besöka min kära vän som gärna lånar ut sin egen till mig. Vill att mitt hem ska skina och blänka inför min förestående födelsedag och tillika kalas. Kan tillägga att gå genom stadens kärna med en dammsugare på armen är mer effektivt för att väcka uppseende än att gå iklädd en minikjol och våldsam urringning.....
Imorgon fyller min lilla kollega och även samåkningspartner 20 år, en ansenlig ålder för att få inhandla alkohol lagligt samt ett steg mot ålderdomen. Skulle gärna vilja göra något för honom på hans dag, men inspiration, energi och ork saknas. För att inte tala om min plånboks förmåga som ej är att avundas.
Stunder av fejande och torkande får mig allt som oftast att tänka på min frånvaro av ett förhållande, kärlek och uppskattning. Skulle dagar som denna offra min ena fot för att få smaka på den kärlek som florerar i medier och dåliga ungdomsserier. Bitter, kan tyckas, min ringa ålder till trots. Livet borde vara som en saga, fylld av lycka, näst intill omöjliga lösningar och som alltid ett lyckligt slut. Att leva varje dag som om det vore den sista ska uppenbarligen vara det rätta sättet att attackera livet, men skulle jag välja detta sätt att spendera min sista dag? Minst troligt. Strävan efter att vara två, är inte det något som driver oss alla, är inte det en mening med livet light?
Oj, det blev en skapligt djup afton med djuplodande funderingar. Tänk vad städning har för effekt på mig, kanske en sysselsättning jag borde ägna mig åt oftare. Nu ska jag lyssna på ännu en hjärtskärande berättelse om mänsklighetens stora behov av att såra andra. Kan man annat än bli bitter och cynisk?
Kommentarer
Postat av: lelle
Jag är som vanligt djupt bitter inom mig gumman... as usual...
Trackback