Pinsam afton, men gemytlig

Ska jag skratta eller gråta, mina vänner skapar pinsamma ögonblick endast av välmening, men så pinsamma dock. Mötte mina barndomsvänner igår kväll för de skulle på after work, unnade mig själv en öl och njöt av det sociala umgänget. Eftersom det även var okända kvinnor med på denna afterwork så började snacket gå kring härkomst, utbildning samt pojkvänner. Fotografier av dessa började skickas runt bordet och eftersom jag inte är innehavare av varken kort eller man så skickade jag ett uråldrigt kort på mig själv sedan gymnasietiden. Glömde sedan bort att jag skickat det runt bordet och snacket fortgick, tills jag ser min äldsta och närmaste väninna sitta och vitfa med ett kvitto och lite dricks till servitören. I ögonvrån ser jag att hon i denna bunt även har lagt ett kort med skrift på baksidan. I panik ser jag servitören mottaga denna bunt och försvinna in på köksavdelningen.

Samtliga vid bordet fnissar muntert och jag försöker desperat få veta vad min vän skrivit på baksidan av mitt kort från gymnasiet. Det kommer fram efter mycket om och men att hon skrivit mitt telefonnummer på kortet. Jag som är lugnet själv och gärna gör bort mig, för bjudningens skull, blev riktigt generad och det var enormt pinsamt. "Han var ju söt och kortet var bra", svarade min vän leende. Tanken var god, men en aning pinsamt. Men, what the hell, livet är kort.

Sedan vandrade vi hem till mig och kikade på film och umgicks. Sammanfattningsvis så var det en mycket gemytlig afton, bortsett från en del pinsamma inslag. Nu ska min vän klippa mig, sedan blir det möte på arbetsförmedlingen. I afton verkar det bli bowling, en aktiv helg minsann.

See you!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback