sascha

Ja, under kan ske. Min mors uråldriga telefon har nu sagt upp sig och vägrar fungera, till min stora lycka. Bestämt och varsamt vallade jag min mor till närmaste telefonbutik och fick henne att öppna ögonen för en nyare modell. Efter en hel del information och insikten att även hon kunde ta kort med mobilen, så valde hon en ny mobil och jag tror mig se ett leende på min kära mor. Har en aning om att jag kommer bli förste support. Men inget gör det alls, eftersom jag så gärna är teknisk support.

Tidigare idag vandrade jag iväg till arbetsförmedlingen och hade ett av två uppföljningsmöten efter jobbsökarkursen. Mina kära kamrater och jag samlades med ett vemod framför två klämkäcka arbetsförmedlare. Tysta var de flesta utav oss, förutom en kille som jag skarpt ifrågasätter den mentala statusen på. Pratar mycket, osammanhängande och svamligt gör han. Samt ställer pinsamma frågor till kvinnan som ledde mötet. Vissa tillfällen i livet vill man helst sjunka genom jorden för andra människors skull.

Själv funderar jag mest på min kommande mobiltelefon som nu är beställd och ska levereras inom en vecka, att längtan kan kännas så här? Imorgon ska jag besöka min mormor i världens ände och dricka en massa kaffe, virka en duk kanske och diskutera världen.

Nu ska jag fira den internationella kvinnodagen med en tallrik Tortelini. Lovely. Njuta över att jag fått min mor att bli high-tech.