Klubbad säl och polisrädsla

Känner mig allmänt kass på att skriva den senaste tiden, mina prioriteringar har lagts på min sömn och min hälsa. Även om jag tidigare associerat mig själv till en säl, så är känslan för tillfället att jag är en klubbad säl. Sover mer än jag tidigare någonsin gjort och det vill inte säga lite när det gäller mig, som är känd som en av de tröttaste och lataste människorna norr om ekvatorn. Helgen spenderades varierande i sängen och i soffan, ständigt med tunga ögonlock och en kropp slapp som en välkokt spaghetti. Orken existerar helt enkelt inte hos mig.

Lördagen innefattade utgång trots min skrala ekonomi och min älskade vän bjöd mig på mat och vin, min syster sponsrade mitt inträde och alla ställde upp helt otroligt mycket. Så mycket är vänskap värd att ord ej kan beskriva. Fick även bada med en pojke i lördags, inte fy skam. Medans min väninna lagade mat till oss så tog jag mig ett bad med hennes snart 3 år gamla son. Det var en upplevelse utöver det vanliga, inget lugnt mys där inte, kasta vatten på varandra var det som gällde. Han kommenterade även min kropp på en hel del diffusa sätt och försökte förklara för mig att mina bröst bara var i vägen. Säg den kille som sagt det tidigare!

Som jag tidigare sagt så spenderade jag större delen av helgen i sängen, söndagen inget undantag. Rörde mig knappt på hela dagen, kände mig extremt utmattad, trots frånvaro av aktivitet. Måndagen klarade jag av med nöd och näppe, ville hellre dö än kliva upp imorse. Dock klev jag upp och gjorde mitt dagsarbete som jag borde. Höll på att få en smärre hjärtattack vid hemresan från jobbet då polisen tutade och blinkade in min unga kollega och vän för en kontroll. Med myndig röst bad herr polis om körkort och bad min vän ta ett djupt andetag och blåsa. Inte för att jag misstänker min kollega för alkoholintag på arbetet, men nog gick det en eller flera kilometer i timmen för fort. Men efter åtskilliga minuter i spänd förfäran önskade polismannen en fortsatt trevlig dag och tackade för sig. Mitt hjärta vägrade sluta slå dubbelslag. Tänk att jag är så rädd för farbror polisen. Min väninna har en teori att det är ett tecken på ungdom, den dagen jag känner mig trygg av att se en polis är jag tydligen gammal....

Ser fram emot en sovmorgon imorgon, jag ska sova så länge som möjligt är, för att förhoppningsvis åtnjuta en piggare dag imorgon. Intressant att smink och hårfix prioriteras bort i dessa dagar av utmattning. Ge mig lite energi, tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback