Mitt liv - en såpopera

Jag dejtade en kille ett tag. En bra, snäll och söt kille. Men det är över nu. Istället har hans föredetta skapat en slags relation till mig av outgrundliga skäl. Idag emottog jag ett sms från henne som jag uppfattade som sårande och kränkande. I min ilska svarade jag med samma mynt tillbaka. Då ringer tjejen till mig och försöker förklara hur läget är. På ett mycket smärtsamt sätt. Enligt henne har denna kille endast utnyttjat mig som tidsfördriv, ljugit om sina känslor för mig samt ångrar mig och ser tiden vi hade som ett misstag. Mållös satt jag med luren i handen och visste inte vad jag skulle svara. Som den känsliga själ jag är suger jag åt mig sådant och tar även på mig att han nu mår dåligt. Inom täckta ordalag fick hon fram att jag var orsaken till allt ont i hans liv. Jag vill inte vara den onda, jag ÄR inte den onda. Tårarna vill inte sluta rinna och jag har ont i hjärtat. Är jag så elak?

Det hon sa om att han aldrig hade känt något för mig, kan jag inte tro på. Jag vägrar det. För som han varit mot mig så kan man inte vara utan känslor. Om det hon sa var sant då försvinner min tro på mänskligheten och det finns ingen framtid för någon av oss. Människan är i grund god, vill jag gärna tro.
Vad skulle hon vinna på att såra mig så mycket.

Mitt liv är en såpopera, en kaosartad röra och ett stormigt tumult. Låt mig få känna lugn, ro och kärlek. Ge mig respekt, älska mig och krama mig.

Har hört rykten om en bock uppe vid nya kyrkan också, är det möjligen vår?

Hold me when I'm here....

Kommentarer
Postat av: Bubbleofblue

..är det inte han, han som är den onda? ¨Jag skyller allt å han. Han som är han, lite olika vems liv man nu talar om...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback