sascha

Jag är ett riktigt partydjur, tackar aldrig nej till en fest och går gärna ut på krogen, dansar och är social. Men något blev fel igår, jag kände inte alls för detta. Allt gick som smort och jag borde ha njutit av utgången som aldrig förr. Det var nära vänner, vi gick före i kön, gick in gratis och allt var bara perfekt. Men trots allt detta kände jag en viss trötthet i kropp och själ. Kände inte ens för att dricka, och det är inte likt mig. Längtade hem till min soffa, saknade en äkta kärlek och en stabil grogrund. Önskade att jag hade någon som älskade mig som satt hemma och väntade, tog mig i famnen och somnade vid min sida.

Idag har jag gråtit igen, i två omgångar. Gråtmild är jag, som få och första gången var det på grund av ren och skär lycka. Trodde inte att det var möjligt att känna sådan fånig lycka vid ett sporttillfälle, men ensam satt jag här idag och beskådade OS-finalen. Hyperventilerade i soffan av den enorma spänningen i matchen mot Finland. När sista perioden var färdigspelad och det stod klart att Sverige var vinnare och då alltså tagit OS-guld, då grät jag. Kände en stolthet över att vara svensk och firade detta med lite falukorv.

Andra gången var om möjligt ännu fånigare. Ni som konstant läser min blogg vet att jag är barnsligt förälskad i Big Brother och denna afton har det varit mycket av den varan. Killarna som suttit i Zonen, på gränsen mellan Huset och verkligheten har äntligen fått komma ut och en av dem fått gå in i huset igen. De grät och höll om varandra på ett så rörande sätt att jag inte kunde hålla tårarna och hulkandet tillbaka. Är nöjd med att Angelica blev utröstad, även om det var Linn jag helst skulle sett lämna huset. Och söte Daniel är kanon att få tillbaka in igen. Han har en sådan vacker utstrålning och fint leende.

Min syster har som tidigare sagts varit i Gävle i flera dagar och hon ringde igår och berättade något som fick mitt hjärta att slå lite hårdare. Det finns en man i hennes liv, inget uttalat och inget lovat, men någonting är det mellan dessa två. Han hade satt sig i bilen och åkt ett antal mil, knackade på dörren i Gäcle med en blombukett. Så rörande och fint, det är något som hon är värd, min kära syster. Önskar mig dock ett litet smakprov av denna vara, romantik och överraskningar.

Håller jag på att mogna, är det så att jag har tröttnat på utelivet och önskar mig en djupare mening? Eller är detta endast en tillfällig svacka? Frågan återstår att svaras på.